En historisk dag
Det är lugnare tider nu. För mig. Slutet av november och december brukar vara så. Jag har till och med planerat det. Ändå blir jag överraskad varje år av mängden tid jag plötsligt får över. Omställningar tar alltid tid. Fast tid över är väl kanske ett felaktigt begrepp. Jag har mängder av pappersarbete att ta i tu med och ännu mer eftersatt städning. Så tid över vet jag inte. Mer tid till annat. Men pappersarbete och städning springer inte ifrån mig så lätt. Det gör däremot dagsljuset så jag försöker ta vara på det så mycket det går. Lite optimistiskt tänker jag att jag kan jobba med pappersarbete och bokföring på kvällen istället, när det ändå är mörkt. Jag glömmer bara att sådant är totalt oinspirerande när det är kväll och jag är trött och håglös. Det får vänta lite till och det gör inget tänker jag medan jag samtidigt faktiskt känner mig väldigt nöjd över beslutet att ta vara på de ljusa timmarna som var kvar efter förmiddagens jobb. Den svarta unghunden fick träning igen. Tre dagar på rad har jag tränat henne nu, något som får ses som ovanligt under pågående jaktsäsong. Idag var det närsök och leta noga som gällde. Till min hjälp tog jag eklöven som ligger som en tät matta på marken i ekdungen. Där stoppade jag omsorgsfullt ner tennisbollar och minidummy så de skulle bli svåra att finna. Trodde jag. Det blev det inte, unghunden letade för all del nog men fann bollarna mycket snabbare än vad jag tänkt. Det var väl min vittring som avslöjade dem. Det är liksom svårt att få ner bollarna under löven utan att ta i dem med händerna. Löven alltså. Till nästa gång ska jag klura ut något annat. Samla löven i högar med räfsa kanske och sedan bara släppa ner bollen och blanda runt med räfsan? Eftersom det blev i lättaste laget att finna gjorde vi en ny övning. I visset gräs den här gången så jag kunde kasta ut bollarna med kraft på kort avstånd och få dem att trycktes ner i gräset. Så skickade jag henne från olika avstånd, varierade lite, blåste stopp och bad henne söka. Nu blev det allt lite klurigare men den bästa träningsenergin hade vi tyvärr bränt i de första övningarna. Men någorlunda bra blev det i alla fall, för den unga hunden letade mycket långsamt och koncentrerat i gräset. Det var jag väldigt nöjd med för jag har jobbat med att hon ska förstå att lösningen för att finna när det blir svårt är att bromsa upp och sänka farten.
Sänka farten var det inte tal om när jag tog med gulliga Lillie på en lugn promenad med fröken Vi. Den lilla labradordamen hade energi för tio och var snabbare än blixten. Kanske var det därför hon var så svår att fånga på bild? Ibland blir det liksom bara…rörigt.
I övrigt har det varit en lite märklig dag. Sverige fick sin första kvinnliga statsminister, det har väl inte undgått någon. Över ett hundra år tog det men det hände till sist. För att bara några timmars senare ändras igen då den nya statsministern slutade innan hon ens hann börja. Rörigt är väl bara förnamnet i politiken just nu. Men det rättar väl till sig det med i sinom tid.
