I looked behind the curtains and there is no wizard
Jag tittar på Rota när hon frenetisk jobbar med gratängformen på golvet. Hon skyfflar den framför sig och gör den minutiöst ren. All reklam för fantastiska diskmedel kan slänga sig i väggen, Vad ska man med kemikalier till när man har en cocker? Normalt sätt brukar jag inte använda hundarna för att disk men idag gjorde jag av någon anledning ett undantag. Mest för att ge den unga spanieln en stunds aktivering i den vintermörka kvällen kanske men hon hjälpte mig onekligen en bit på vägen med disken också.
Januari formligen stormar förbi utanför slottet, både vad det gäller hastighet och vädret. Vi är redan mitt i den mesta av vintermånaderna och dagarna har gått så fort att jag helt missade den gules femårsdag. Han verkar i och för sig lika nöjd som alltid, avglömd eller inte. Det utlovades en rejäl storm med klass 1 varning och ännu mer mängder av regn till idag så jag tog ett så här i efterhand felaktigt beslut igår när jag bestämde mig för att ställa in dagens träning. Ovädret drog nämligen förbi mycket fortare än förutspått och så kursen skulle varit var det på sin höjd måttliga vindar och solen kikade till och med fram. I dammen som bildats på åkern av allt regnande simmade en grupp vita svanar i eftermiddagssolen och småfåglarna kvittrade glatt. Men då var det försent att ändra. Det är svårt att vara väderspåman och ingen kan trolla. Och trots allt är det nog ändå bättre att ta det säkra före det osäkra. Vi tar nya tag med en ny kursdag om ett par veckor istället.
Vädret har varit så de två senaste dagarna, osäkert och väldigt mycket väder åt alla håll. I snålblåst och ösregn har jag tränat egna hundar och hållit privatlektioner. Vi har jobbat med basics, vilthantering, byggt linjer och suddat och lyckats skicka på en lång, småknivig dirigering rakt över en räv! Vi som var ute tillsammans var ense om att de bästa hundarna och förarna skapas i skitväder. Av två anledningar kanske. En av dem för att det är härdande och gör oss mer förberedda för olika väderlekar som dyker upp på prov och jakter när vi är vana att träna i busväder och den andra faktiskt av det faktum att vi överhuvudtaget ger oss ut i skitvädret och tränar och inte väntar till det behagliga vädret kommer. Det blir fler träningspass helt enkelt och som bekant så finns inga genvägar om man vill få ett starkt och varaktigt resultat. Vilket man såklart vill oavsett om man ska tävla, starta på prov eller ”bara” jaga med sin hund. Det finns inga trollkonster här heller för att nå resultat. Sedan det nästan bästa av allt med skitväder, när man går in och tar av sig det för dagen andra genomblöta regnstället, hänger av sig visselpipan, torkar hundarna och sjunker ner i soffan med en kopp te och belåtet inser att man inte behöver gå ut mer under resten av dagen. Den känslan är fin!
