Jag sitter med en kopp te vid datorn och vaknar sakta till en tillsynes rejält blåsig och regnig första februari. Jag har redan varit uppe ett bra tag. En intensiv och krånglig dröm störde min nattsömn tillsammans med en hund som pep lite diskret någon gång i vargtimmen. Ett pip som jag trodde helt och hållet kom till av det faktum att vi har löptik i flocken, så jag bad hunden gå och lägga sig och försökte själv somna om. Det var helt fel beslut. Efter en kort stund kände jag en omisskännlig odör sprida sig i det slumrande slottet. Någon stackare pep inte alls av löptikars närvaro utan var istället bajsnödig. Jag skäms över min bristande förmåga att tolka signalerna rätt men skyller på att mitt beslutsfattande inte är det bästa i vargtimmen när nattmössan fortfarande sitter på. Nu har jag beklagat det felaktiga beslutet för hundarna, städat rent och startat en tvättmaskin. Och insett att det inte var någon ide att försöka somna om igen. Morning has broken. Lördagen är välkommen.
Om vargtimmen från wikipedia:
”Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds.” -Ingmar Bergman
Gällande den vetenskapliga relevansen för begreppet, så har det påvisats att kroppen, i de fall då dygnsrytmen följer solens upp- och nedgång, vid fyratiden på morgonen är nedreglerad till ett minimum; blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperatur och blodtryck sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner.