Happy hour & memory
Glada hundar med lyckligt viftande svansar leker på bruna mattan i puben. Grisen dödas som vanligt och bollen i snöret hystas och släng åt alla håll. Det är happy hour! De två yngsta är de som leker mest, under de äldre hundarnas överinseende och ibland tydliga suckar. Det är fint att avrunda kvällarna alla tillsammans även om det innebär en extra städning dagen därpå. Den milda vintern har inte varit skonsam vad det gäller smuts. Därför var det senaste dygnets vinter uppskattad. Snö på marken och minusgrader. Och fälten höll att gå på och gav utrymme till extra långa linjer och fler möjligheter. Fast det varade bara tjugofyra timmar sådär innan mildare vindar blåste in och snön smälte bort. En hel vinters vinter avklarad på ett dygn. Men vackert var det! Och alldeles utmärkt väder att träna i som vi gjort idag på den fristående ”jaktsstigs” kursen. En fin dag och ett fint kurstillfälle med långväga deltagare blev det. Kul!
Den senaste tiden har jag fokuserat på raka linjer igen i den egna träningen efter den föregående perioden med ”ut” 180 grader. Därför tänkte jag nu att det passar bra att flika in med lite mer självständig arbete och minnesträning. Temat får bli det några dagar nu. Det finns massa sätt att träna det på såklart men jag har en särskild tanke just för att få den gule labradoren att träna på minnesbilder och koncentrera sig lite extra. Det samma gäller för övrigt mig själv i hög grad med. Jag ska ta hjälp av en medhjälpare (läs slottsherren) och ett öppet fält. Till en början ska medhjälparen enbart kasta enkelmarkeringar som Bäst och jag ska plocka in. Men vi ska vända helt om efter nedslaget och sedan vända tillbaka innan jag skickar på markeringen. För att träna minne och fokus hos oss båda. När första markeringen är löst kommer jag be medhjälparen att kasta en ny tjugo till trettio meter vid sidan om den gamla nedslagsplatsen. Vi gör samma helomvändning igen och vänder tillbaka innan jag skickar den gule. När det är löst för medhjälpare kasta en tredje markeringen, denna gången tjugo-trettio meter bakom den först kastade. Samma vändning igen och sedan skick. Det låter inte så märkvärdigt kanske men kan bli nog så svårt. Det gäller för mig att se efter så Bäst har blicken rätt när jag skickar och för honom att ha koll på den senast kastade och inte röra ihop nedslagen och falla ner i ett gammalt område. Träningen blir som att vända på korten i ett memoryspel och minnas var rätt kort låg för att lyckas få ett par på ett ungefär. Om den gule skulle röra till det så tänker jag plocka tillbaka honom in, ladda om och pröva igen. Planen är att inte dirigera honom till rätt område om han faller ner i ett av de tidigare utan istället få honom att fokusera och följa upp den markeringen som var avsedd. Till övningen vill jag ha öppna fält så det inte finns några tydliga referenser. Tre markeringar i varje omgång räcker så får det bli ny mark vid nästa tillfälle. Försvåra kan man göra genom att länga avstånden och låta medhjälparen flytta sig efter kasten. Jag har en känsla av att jag kan behöva jobba en del med det här. Vi får se.
