Påskharen
Som en flygande ryamatta far den bruna cockern fram i markerna i den för tillfället alltför yviga pälsen. Vi fick inga stötar i dag heller men roligt hade vi och engagemanget är det inget fel på. Och en ”nästanstöt” blev det faktiskt, ett uppflog från en duva som att ett par meter upp i en gran där vi passerade. Både Lyra och Mer registrerade fågel och stannad lydigt och intresserat innan vi lät dem söka vidare. Vi såg en hare som sprang över fältet i samma område som igår med. Om det var samma hare som igår är däremot osäkert och därom tvistar de lärde. Hur som helst är det kul med harar i markerna. På eftermiddagen var det Rotas tur. jag var minst lika nöjd med henne idag som igår. Hon sökte nära mig, fritt men ändå i god kontakt med bra gehör på signalerna. Jag är en nästan en smula förvånad. Dags för ett bakslag i morgon kanske? De brukar ju oundvikligen dyka upp då och då.
Retrievrarna har fått årets förts vattenapport, cockrarna med faktiskt och vi har fixat vidare med växthuset. Eller odlingstunneln. Eller hur växtplatsen ska benämnas. Vi har handlat lokalt idag, med social distansiering och sedan fyllt den inköpta barkmullen över markduken på utsidan och torvströ och jord på insidan av tunneln. Fast färdigt blev det inte även om vi kom en god bit på väg. Det behöv mer jord. Mycket mer jord så det får vi fixa innan vi fyller med tomatplantor, fröer och kryddväxter. Det kommer att digna av tomater till sensommaren tänker jag. Jag hoppas såklart på rekordskörd och orimliga mängder av solmogna tomater. Fast jag är medveten om att det kan sluta åt andra hållet också, med en enda ensam tomat med ett styckpris bortåt tiotusenkronor men tanke på allt vi lagt ut på växthusbygge och jordförbättring. Men i så fall får det väl bli så tänker jag. Då tar vi lärdom och gör bättre nästa år. Och äter upp den ensamma tomaten med andakt.
