Kanske följer jag minsta motståndets lag..

Kvällssol på altanen och försommarkänslor igen. Bordsskivan är täckt av ekpollen, jag spanar ner mot växthuset och den nya köksträdgården medan svalorna flyger högt mot kvällssolen. Ett rikt liv. Det är nu vi nordbor får betalt tänker jag. Får betalt för kalla och mörka höst och vinterdagar då vi envist gnatat på i väntan på värm och ljusets återkomst. Jag gnäller en del över regnet på hösten, kylan och mörkret på vintern, igen frusna vattenskålar och frosten på bilrutan men jag älskar årstidskontrasterna. Och försommardagar som den är här gör mödan värt med vintern. Jag vill ha mera, flera försommardagar och inte höst på väldigt länge än. Kan vi ta maj i repris innan vi startar juni?

Fast jag är lite nyfiken på sensommaren ändå för jag vill se hur det blir när det vuxit tills sig i köksträdgården och växthuset. När det dignar av tomater och gurka, potatisen har blommat och sockermajsen vuxit sig meterhög. En hel pallkrage har jag sått med ätliga blommor med som ska lysa upp en del av köksträdgården och salladen. Flera olika sorters örter har vi sått och planterat också och jordgubbar, lök, morötter och sparris. Sallad och spenat av olika slag skördar vi redan i mängd. Som vanligt lär man lite av sina misstag, eller av erfarenhet kanske. Jag har bland annat lärt mig att det inte är någon ide att så två påsar salladsfrön samtidigt för det finns inga som helst möjligheter för två personer att äta så mycket sallad när allt blir färdigt samtidigt. Det är tur vi har kaninfamiljen så att salladen ändå går åt. Nu har jag lärt mig att så en liten yta sallad och spenat var fjortonde idag istället. Förståndig nog visst jag redan innan att vi inte hade behov av tjugotvå gurkplantor som den fröpåsen räckte till så istället sådde jag bara tre frön. Det kommer att bli alldeles tillräckligt med gurka av de plantorna om nu allt går som det ska. En har vi dock redan tagit död på under en obevakad frostnatt då vi år vi iver satte ut plantorna alldeles för tidigt. Vi besökte en handelsträdgård nyss med, på behörigt coronaavstånd från andra kunder. Jag kunde lätt sprängt min tioårsbudget med råge där. på ett enda inköp. Så otroligt mycket nyttigt och vackert det finns till en slottsträdgård. Det slutade som tur var lite mer rimligt med jord, barkmull en Mårbacka pelargon, några nya påsar med salladsfrö och tolv nya jordgubbsplantor. ”Vart ska du få plats med dem?” undrade slottsherren någon fundersamt när jag plockade till mig alla jordgubbsplantorna. Det kan man undra tänkte jag med, men det löser sig alldeles säkert. Det brukar det alltid göra på ett eller annat sätt. Jordgubbsplantorna var speciella med, de blommar nämligen med rosaröda blommor och sådana plantor har jag aldrig haft tidigare. Men kostar det så smakar det som bekant. Inte pengar i det här fallet men priset för de rödblommande jordgubbsplantorna är att de istället ger bär av mindre storlek än de med vita blommor. Jag tror jag kan leva med det med.

Jag längtar lite till sensommaren av fler anledningar med. En av dem är att jag får hem den nya valpen då. Plötsligt och oväntat var den där. Kombinationen jag inte ville missa eller tyckte mig kunna säga nej till (men jag stod emot länge). Men när chansen sedan hastigt och oväntat uppenbarade sig och jag förhandlat färdigt med slottsherren så slog jag till. Livet händer. Valpen är ungefär allt det jag inte skulle ha såklart. Förutom att det är just en valp så är den svart (jag hade bestämt för att nästa hund skulle vara mörkt gul) och tik (jag hade bestämt mig för att nästa hund skulle vara en hane) men som nästan alltid blir det sällan som man tänkt men ändå alldeles utmärkt och det kommer det att bli den här gången med. Valpen som heter ”Min” och är ett barnbarn till vår gula Bäst kommer hem någon gång i slutet av sommaren då hon är femton veckor. Fram till dess lever hon ett alldeles förträffligt underbart hundliv hos våra vänner i Danmark.