Oändliga möjligheter eller stora hinder?
Fasantuppen, hönan och några kycklingar går förbi dörren när jag öppnar den på morgonen och jag bli alldeles varm i hjärtat. Kråkungarna skuttar glatt runt kycklingarna, det gör mig inte riktigt lika varmhjärtad för jag vet inte vad deras avsikt är. Men det ser fredligt ut i alla fall.
Solen är framme igen efter nattens rejäla åskväder och kraftiga nederbörd. Jag är glad över att den valde att komma i natt så vi klarar träningsdagen torrskodda. Fast torrskodda blir vi nog inte ändå för vi ska ner i mossen och trampa och träna inför b-provsstarter, men det blir skönt att slippa regnkläder och paraply.
Det regnade rejält på oss när vi tränade tillsammans med vänner sent igår kväll också men åskan rullade inte in förrän vi var klara som tur var. Slottsherren hade lagt upp ett roligt träningsupplägg som utmanade rejält med dolda dirigeringar och tuff vegetation. Jag är nöjd med den gule hunden i vissa delar och mindre nöjd med andra. Som vanligt med andra ord. Minst nöjd är jag med att Bäst trots upprepad basicträning fortfarande väljer att gå i motsatt riktning på mina sidotecken, och min stundom alltför slappa handling. Jag tror jag behöver göra om något där. Att träna mer kan vara en bra början.
Mer träning av de egna hundarna är verkligen något jag behöver lägga in i schemat. Jag behöver prioritera. Alltså som vanligt. Det är annars lätt att lediga luckor fylls med jobb eller andra saker. Förhoppningsvis ska jag också lättare finna de lediga luckorna nu när jag slutar på min anställning. Tanken svindlar något. Från och med nu är det företag på heltid. Har jag fattat rätt beslut? Ja, svarar jag mig själv på den frågan. Ett riktigt, nödvändigt och mycket genomtänkt beslut. Det känns både spännande och som sagt en smula svindlande att stå helt på egna ben. Fast resan mot det målet har varit påbörjad sedan länge, det här blir bara ytterligare ett steg i den riktningen. Tacksam över alla människor runt mig som följer mig längs vägen mot målet att arbeta med det jag brinner för bugar jag inför dem och alla möjligheter livet trots allt ger. Glädje!
