Practice makes perfect
Jag har ofta önskat mig en egen sjö, eller att bo riktigt sjö nära. Nu har vi sjöutsikt från altanen och efter några kalla nätter till kan det bli dags att plocka fram skridskorna.
Igår såg jag ”hundar som jobbar” på kunskapskanalen igen. ”Bevakarna” hette det nya avsnittet. Bland annat handlade det om några blodhundar och malinois, som jobbade heltid med att vakta utrotningshotade noshörningar för tjuvjägare. De två sista levande trubbnoshörningarna på jorden, Najin och hennes dotter Fatu som bor i Kenya bevakas dygnet runt. Blodhundarna arbetar med att få upp spåren efter eventuella tjuvjägare och mallarna står för själva infångandet av desamma. Hundarna och deras förare gör verkligen en beundransvärd insats och ett viktigt jobb. Så fick vi följa en ledarhund och dess ägare på joggingturer. Hunden, en labrador, var specialutbildad i att jobba i högre tempo och tog med sin matte på trygga löpturer längs motionsspår och i samhället. Det är fängslande att se vad hundar kan utbildas till och vad duktiga tränare kan lära dem. Själv jobbar man ju hårt för att få till ett banalt närsök. Inte till någon direkt samhällsnytta kan tyckas. Men om man knyter det till jakten och tänker sig att det leder till att en skadad fågel återfinns och kan avlivas fort och så smärtfritt som möjligt så känns det väl ändå befogat med tiden man lägger ner. Alla med retriever kan inte jaga eller delta på jakt såklart men det är bra om man kan få den jaktliga förankringen med sig på vägen när man tränar, så man får klart för sig vad som egentligen blir viktigt när det väl gäller och vad som är retrieverns ursprungliga och viktiga uppgift.
Det finns så mycket att lära inom området hund. Så mycket att ta in och bli bättre på. En gemensam nämnare för förarna till jobbande hundar är att de är, eller ser till att bli, duktiga på att läsa sina hundar. De är fokuserade, studerar dem, lyssnar på dem och uppfattar det hundarna berättar för dem. Till och med den synskadade kvinnan med jogginghunden läste sin hund tydligt och fick en klar uppfattning om när det var dags att stanna för ett trafiken eller höja foten över en trottoarkant. Annars hade det såklart inte fungerat förstås. Här kan många av oss ”vardagsförare” bli bättre tänker jag. Genom att vara närvarande och fokuserade på våra hundar på promenaderna till exempel. Visst är det trevligt att gå promenad med en god vän och avhandla allt mellan himmel och jord medan hundarna springer fritt, eller stoppa lurar i öronen och lyssna på en ljudbok medan man går en powerwalk med hunden. Men tänk vilket försprång vi kan få och vad vi kan lära oss om, och av, våra hundar om vi istället promenerar fullt koncentrerade på hunden och naturen runt oss. Hundar berättar så mycket för oss om vi är öppna för att se och ta in. De visar var vilt korsat stigen, att någon har bajsat, vem som har bajsat, om vildsvinen finns i närheten, om grannens hund löper, att en morkulla nyss suttit under en gran eller var hjortarna spenderat natten. Och från vilket håll vinden kommer. Till exempel. Om vi tar oss tid att studera lär vi känna våra hundar och tyda deras signaler och kroppsspråk bättre. Något som vi får stor användning av när vi tränar tillsammans med dem. De flesta av oss borde bli bättre på att utnyttja de möjligheterna. På köpet får vi en fin lektion i mindfulness och laddade batterier.
