Aim high and dream big

Hon är så söt när hon sitter där. Plirar mot mig med sina bruna ögon. Den raggiga vinterpälsen står åt alla håll och tofsen i pannan har vuxit sig oregerlig. Men söt är hon och det vet hon om. Just nu är vi inne i en period i vår träning som ger mig gränslöst många grå hår. För någon vecka sedan trodde jag att jag funnit lösningen men så enkelt var det såklart inte. Quickfix har väl hittills aldrig gett långvariga resultat i hundträningen förutom i några få ovanliga undantag. Jag har svårt att förstå mig på henne mellan varven. Den minsta bruna. Vissa stunder tar det veka hos henne över och andra gånger blir hon viljestark och svårkontrollerad. Det är det där veka som gör det svårt och som gör mig lite fundersam. Jag känner överslagen lura runt hörnet. Minerad mark. Vi har inte riktigt hittat rätt där än och jag funderar på hur jag ska gå vidare med hennes träning. Jag vill ju inte trampa på en mina. Faktum är att jag tror det bästa är att ta ett break, en paus på några veckor och göra en nystart efter det. Tid är som bekant bra och ibland faktiskt den bästa lösningen. Under tiden som tiden går får den lilla bruna fortsätta att vara söt och gullig. Det är hon tveklöst en mästare på och kommer att gå långt med. Och det är väl helt okej det med förmodar jag.

Jag har ju fler hundar att träna och jobb att göra med dem. Det är nog tur det så inte träningsabstinensen blir för stor. Medan den lilla bruna ligger i vila och den gula labradoren behöver läka sina onda ben ska jag rikta mitt träningsfokus mot den svarta unghunden och Mer ett tag, så får vi se vad vi kan åstadkomma tillsammans. Kanske uträttar vi storverk, vem vet? Jag ska i alla fall kosta på mig att drömma stort så får vi se hur det går med resten. Jag ska lägga upp en bra träningsplan med. För ett mål utan en plan är bara en dröm. Fast jag gillar att drömma ..