One thing and one thing only
Jag glider runt och njuter av sommarvädret och fattar knappt att det är sant att värmen kunde komma så hastigt. Lite frustrerande är det med värmen också (men bara ytterst lite) för jag orkar inte gräva rabatterna i den omfattningen jag tänkt mig. Istället tar jag ett spadtag här och där, påbörjar och avbryter och kommer fram till att det hellre får vänta ett tag med grävandet.
Vi tog hundarna på promenad och motionssimning i sjön istället. Det kändes som en lagom aktivitet i värmen. Lite träning blev det med. Kanske inte vad gäller själva övningarna för det var mest bara tennisbollar ut på öppet vatten men däremot fick de hålla reda på bollarna och markeringarna och vänta på sin tur. Nyttigt och alldeles lagom en försommarsöndag. Unghunden och pocketcockern fick vara kvar hemma på grund unghundens höglöp. Cockern löper i och för sig inte men den svarta kunde ju inte lämnas helt ensam så pocketcockern fick ställa upp och vara sällskap. Jag kompenserade dem såklart, fattas bara annat, promenad i skogen och en benknota till dem var blev det och efter det var mitt dåliga samvete genast lindrat.
Nu sitter vi på altanen i kvällssolen och lyssnar på motorcykelåkare som verkar försöka slå hastighetsrekord ute på landsvägen. Jag vill nästan hålla för öronen av rädsla över att höra smällen och blåljusen en stund därefter. Motorcykelåkning är härligt och skrämmande på samma gång. Annars är det nästan helt tyst ute, bortsett från fågelsång och en eller annan humla som surrar förbi. Jag uppskattar verkligen ljudet av tystnad. Särskilt efter att ha lyssnat till Mers svaga gnisslande de senaste dagarna. Det är jobbigt för honom med höglöp, mycket att ha koll på både med tikarna och hans labradorbröder och så de dagliga korta utvecklingssamtal med oss som han tvingas utstå. Men han tar det bra ändå och snart är det över för den här gången.
Jag fick frågan för ett tag sedan om jag övertränar mina hundar mycket. Först förstod jag inte frågan alls. Hur då övertränar? Menas det att man tränar för ofta och för mycket tänkte jag. Så var inte alls fallet utan det handlade mer om att man tränar svårare än vad som krävs för klassen man tänkt starta i. Jag tror begreppet kommer från lydnads och bruksvärlden, jag har som sagt inte hört det förut men det verkar som många andra känner till det och nu börjar jag med begripa vad som menades. Visst gör jag det tänker jag. Jag tränar till exempel hundarna att springa och simma mycket längre avstånd på linjer än vad som oftast förekommer på dirigeringarna i b-provens olika klasser. Jag lär dem att markera och hålla reda på betydligt fler markeringar än en klassisk trippelmarkering och en hel del annat med förstås.
Däremot är jag försiktig med störningsträning. Störningar vill jag inte lägga på förrän hunden känns trygg och säker på uppgiften och vår relation sitter där den ska. Små steg och fokus på en sak i taget. Annars tycker jag det är risk att det hela skenar iväg och hundar hamnar i en intensitet där jag inte vill ha den. Jag vill ha det enkelt med, enkelt för både mig och för hunden, därför har jag så få olika kommandon och tecken som möjligt. För det passar mig att ha det så. Det finns många vägar till Rom, som tur är, och var och en får välja den vägen som passar dem bäst.
