Synligt eller dolt och allt där emellan
Fasantuppen patrullerar revir på morgonen. Han sitter uppflugen på gärdesgården en stund innan han spankulerar över gräsmattan, går runt till slottets baksida och hoppar upp på staketet vid löksträdgården. Där sitter han sedan och kraxar och bröstar upp sig en stund. I hundgården intill sträcker pocketcockern på halsen och gör sig så lång hon bara kan för att se. En liten jakt hade hon säkert inte tackat nej till. Tuppens stjärtfjädrarna som strukit med i en fight mot någon har börjat växa ut igen men han ser fortfarande en aningen stympad ut, fast han själv inte verkar vara medveten om skönhetsmissen alls. Var hans tre hönor tagit vägen vet jag inte men jag hoppas innerligt att de ligger och ruvar någonstans och kommer fram ur något snår med en hel rad kycklingar efter sig snart. Eller har de kanske lämnat den stjärtlöse och sökt nya kavaljerer?
Den unga labradoren drillades i höger och vänster träningen under ett kort träningspass i värmen som faktiskt kom tillbaka fram på dagen. Vi körde ett säkert kort och tog dummy med kastband istället för chuckiten och hela träningen avlöpte därav väldigt mycket bättre än sist. Jag tränade henne i ”slottsparken” där slottsherren klipp gator till oss i det höga gräset. Gator som skapar utmärkta stödlinjer för en ung hund i introduktionsträningen. Sidoslagen blir korrekta med avsaknad av bananböjar enbart med hjälp av terrängen. Den hjälpen tycker jag absolut är värdefull i grundträningen där jag vill ha så många rätt som möjligt. Det blev några memories och ett par ”bakåtut” med avslutande letande i högt tätt gräs med. Variation är kunskapens moder!
Just variationen är viktig och värdefull tänker jag, om man tränar för mycket av en sak eller för mycket på samma sätt skapar hunden lätt mönster som senare blir svåra att släppa. Om man tränar samma sak på samma plats, tränar enformigt och inte ser individen i träningen kan även det bästa råd leda in på fel väg. Det händer att vi märker att hundar vi träffar har lärt sig övningen istället för tecken, signaler och förtroende för föraren. Det händer såklart våra egna hundar med om vi inte är uppmärksamma. Många förare har svårt att hitta rätt i djungel av råd och anvisningar om retrieverträning som sköljer över dem på ett eller annat sätt och precis som inom många andra områden har man lätt att leta efter fel istället för förtjänsterna. Också när det gäller övningar och sätt att träna hund. Ganska ofta har man klart för sig vad man inte bör träna, förkastliga saker som man ska akta sig för så hunden inte blir förstörd. Det kan vara att man inte ska kasta markeringar till unga hundar, inte använda sig av vita stående apporter, inte träna apportering innan en korrekt avlämning sitter, inte korrigera, inte inte använda sig av targetträning och memories, inte träna dolda linjer, inte träna följsamhet med koppel, inte träna fritt sök innan linjerna sitter… you name it! Listan över risker och fel i retrieverträningen kan göras meterlång och frågan är om det finns något kvar att träna alls efter allt man inte bör göra?
”Jaha” och ”nähe” och ”ojdå” svarar jag lite flyktigt när det kommer på tal på träningar och kurser hos oss. För jag har inte facit den här gången heller, såklart. Istället tänker jag som vanligt att det inte finns något rätt eller fel, inget svart eller vitt, men att det finns oändligt många gråzoner olika förare och hundindivider och att inget är fel så länge det görs i balans. Och att det i grunden handlar om att var och en behöver lära känna sin hund och fundera lite över vilken grundinställning man har till hundträning och vad som känns rätt i ”magen”. Det är inte så lätt såklart, särskilt inte när man är ny inom ett område men för varje träningspass man gör tillsammans med sin hund lär man sig något, om hunden och om sig själv och man blir allt bättre på att förstå varandra och kommunicera. Vägen mot balans. Men om man av rädsla för alla felen man kan tänkas göra avstår från att träna hunden kommer man garanterat inte någonvart alls. Och någonstans måste man ända börja, det har alla gjort, fel kommer att göras, problem ältas och resultat så småningom komma smygande. För det är så det fungerar, genom att pröva, försöka och göra fel ibland växer kunskap och erfarenhet fram.
