Time is your ally
Efter två händelserika dagar slår jag mig ner vid datorn med valpen vid fötterna för en sammanfattning. Slottsherren ser över fiskodlingen och matar yngel under tiden och resten av flocken har somnat ovaggade i biabäddarna. Ute ser det ut att sakta klarna upp efter en dag mer eller mindre gråmulen och småregnig majlördag. Växtligheten är nöjd med vattnet och som tack för nederbörden har gräsmattan skjutit väg säkert fem centimeter och ligger nu tufsig och ovårdad utanför köksfönstret. Det är dock inget som åkgräsklipparen inte rår på så om det bara torkar upp lite ska det snart vara åtgärdat. Ungefär så känner jag med unga fröken Mins vändningar i fotgåendet efter starten på dagens prov med. Att de snart ska vara åtgärda med lite riktad träning i skarpt läge och att det bara är ett ”minor problem” i en bra total. Absolut träningsbart. Men tränas behöver det göras och helst ganska snart.
Provet vi startade på gick i Swedish Gundogs regi idag, på vårt favoritställe Ulkeröds gård. Unga Min och jag startade på noviceprovet ganska oförberedda och med kort varsel eftersom fröken Vi som jag egentligen skulle startat fortsatt är sjukskriven. Jag fick lov av klubben att byta hund så Min fick rycka in. För mig har den här provformen kommit för att stanna. Jag tycker på allvar att det är makalöst roligt och märkligt nog har jag inga som helst problem med orättvisan som råder på den här typen prov, i stället är det nästan som uppskattar jag den. Precis som på spanielproven som går på jakt och på annan jakt sker det som sker och man måste lösa den uppgiften som uppkommer, tillsammans med hunden. Inget är statiskt, inget är säkert och allt är orättvist. Vinn eller förvinn på ett ungefär. Jag som är annars mycket för jämställdhet, att alla ska kunna var med på lika villkor och få liknande uppgifter och sådant kommer på mig själv med att inte ha minsta bekymmer med det i det här läget. Här är det annorlunda och orättvisan är en del av själva tjusningen. Inspirerad av dagen smids det nya planer för den unga svarta hunden. Planer som hon är helt omedveten om än men som jag inte tror hon misstycker till alls. Vi sätter igång redan i morgon förmiddag när Jennie och Shiv kommer på besök tänker jag. Unga Min får natten på sig att sova sig i form och jag tänker mig göra samma sak. Sedan ska det tränas.
Igår var det också en fullspäckad dag, Fullspäckad med sommarvärme och jobb. Och många duktiga hundar och förare förstås. Först ett gäng härliga goldenvalpar som är på väg att ta klivet upp till unghundar nu och sedan ett fint gäng med äldre hundar för workshop med vattenträning. Det simmades och visslade och dirigerades efter bästa förmåga och jag tror alla fick reda på vad det behöver träna mer på framöver. Några guldkorn för var och en blev det med. Bara man inte låter dem överskuggas av de delarna som gick mindre bra. För visst fanns det en del att jobba på, precis som sig bör i inledningen av sommaren och när man utmanar och testar gränserna.
Svalorna har kommit nu och jag har hört göken tre gånger den senaste veckan. Så då är det väl sommar nu då? Jag välkomnar den och förfasas också över hur fort tiden går. Ge mig mer maj ber jag innerligt. Mer maj och längre tid mellan hägg och syren så jag känner att jag hänger med. Tjugofyra timmar att förfoga över varje dygn har vi som bekant men jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska prioritera bort medan maj är på väg att glida mig ur händerna. ”Time is your ally” heter det. Min med såklart, jag måste bara lära mig att förstå det, sluta tänka så mycket och ta vara på dygnets tjugofyra timmar på ett vettigt sätt. Det kan väl ändå inte vara så svårt?
