Det blåser i träa idag
Idag blåser det! Men i den här rätt galna världen där mycket är upp och ner känns det befriande med något så normalt som en höststorm i oktober.
Den här valpen alltså. Pigg, glad och kärvänlig studsar hon fram på köksgolvet varje tidig morgon. Happy happy. Vrålhungrig med. Alltid. Men hon har ofta en stund över för närhet också. Kommer och klättrar mot mina ben och vill upp knät. För en snabb visit med huvudet mot min axel en kort stund och några slick mot mitt öra innan hon vill ner igen. Det passar mig ypperligt för jag uppskattar närhet men har liksom valpen svårt att sitta still längre stunder.
Efter frukosten matar jag den ensamma kaninen i hägnet, släpper ut hönorna i stormen, klappar den söta valpen och lindrar huvudvärken. Ute är det grått, regnigt och ännu mer blåsigt. Hösten i sin linda. Men det är milt och skönt och vackra färger. Och stjärnorna lyser bland molnen. Kanske klarnar det upp. Valpen lägger sig på en fäll på köksgolvet och gnager på ett tuggben, Tillsynes nöjd efter en rejäl frukost och två bajsrundor i trädgården. Och jag pustar ut. En av de bästa sakerna med att jobba hemifrån är morgonstunderna tycker jag. Att inte behöva skynda iväg någonstans. Äga tiden ett tag och ta tag i dagens göranden i min egen(läs valpens) takt. Fint som snus.
Av egen skörd efter sommarens vedermödor med vattning och pyssel. Guldgul sockermajs är värd jobbet många gånger om
Igår eftermiddag hade jag kurs igen, workshop med tema markeringar, som avslutade precis innan regn och stormbyar bröt ut ordentligt. Jag gillar workshopkurserna. Få gå lite på djupet inom något av de områdena en retriever ska behärska. Där vi varvar teori med praktiska övningar och kikar på varje ekipages utförande av övningen och funderar över hur vi kan förenkla, försvåra och på samma gång förbättra. Försöker se vad varje hund(och förare) behöver mest av i sin vidare träning. Vi hade en bra eftermiddag tycker jag, utrustade med regnkläder, paraplyer och ryggsäckar med fika. Som vi inte behövde använda så mycket. Förutom fikat som alltid är rätt nödvändigt. Lite sporrad efter gårdagens kurs planerar jag för några fler workshops med olika inriktning men jag blev också sporrad att planera träningen av mina egna hundar lite bättre. Hur jag stegvis ska bygga de unga vidare i träningen och var de står i sin utbildningen just nu. Vad jag ska fokusera på. Fast just nu är det fullt fokus på jakterna och den mest intensiva tiden där så jag får nog vänta ett tag ändå. Var sak har sin tid som det heter. Just nu är det jakttid. Och valptid.
På kurserna av mer workshopinriktning öppnas det upp lite extra för diskussioner och tankar med eftersom hundarna (oftast) tränas en i taget medan de andra ekipagen väntar och tittar på. Med andra ord ges det möjlighet att verkligen titta på hur hundarna gör och hur förarna agerar, vad som går bra och vilka misstag som eventuellt sker. Det är lärorikt såklart, och intressant att diskutera vad man sett efteråt. Jag ramlade över en text på motivation. se som handlade just om hur vi ser på misstag och hur vi hanterar dem. En sorts misstag som i texten kallas ”intelligenta misstag” är av den lärorika misstagstypen som ofta dyker upp när vi tränar hundar i grupp i god gemenskap och som vi verkligen kan ha nytta av. Bra tänker jag.
”Intelligenta misstag är de vi bör göra fler av. De bör firas! De är resultat av genomtänkta experiment inom nya områden. De sker i sammanhang där ni har pratat igenom, gjort kloka val och är redo att testa och pröva. Ibland blir experimenten lyckosamma, ibland blir de intelligenta misstag. Men av dem kan ni lära och förbättra. När misstag inte sopas under mattan, utan används för lärande och förbättringar framåt kommer kreativiteten utvecklas och det skapar förutsättningar för höga och goda prestationer.”
Saxat ur en artikel på motivation.se om Amt Edmondsons forskning om hur människor hanterar misstag skriven av Emma Stenmark
