Backa hem igen
Jag vaknar till det nya året och ny vardag. Inga större förändringar för min del tänker jag. Förvalta är ett bra ord. Förvalta det jag har. Det vill säga hudflocken som ska tränas och föras framåt i sin utbildning. Jag själv som person och i min yrkesroll som också behöver förvaltas och förbättras. Med inspiration och hälsobefrämjande åtgärder tänker jag. Och så själva jobbet då. Det behöver också förvaltas, och utvecklas lite såklart, men framför allt förvaltas och drivas vidare i samma anda och med samma vision som tidigare. Längs den utstakade vägen. Inte tappa spåret och sväva för långt bort från ursprungsplanen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att förvalta låter som ett rätt tråkigt ord. Bromsande. Begränsade. Fast så behöver det inte vara förstås. Jag ska ägna mig åt mer kreativ förvaltning och då låter det genast bättre tycker jag.
Det är tomt i slottet nu. Så tomt det kan bli med nio hundar i en flock. Men alla valpar har rest till sina nya hem nu och slottsherren har åkt till jobbet efter julledigheten. Så trots de nio är det tomt. Jag är kvar med. Fast förankrad vd köksön och bokföringen. Och skrivandet då. Den gula valpen ser till att hålla mig sysselsatt vid frukostbordet också. Full tillgång till alla valpleksaker som inte plockats undan än har hon att stå i. Men helst vill hon ha med mig med så hon kommer och pockar på min uppmärksamhet. Trycker en elefant eller ett annat vilt djur mot mitt ben och försöker få i gång leken. Jag är svag för henne. Jag är det för de flesta hundarna och alldeles särskilt för unghundar så jag gör henne nästan alltid till viljes. Svårt att motstå. Jag trivs ju med det med förstås, med henne. Hennes kontaktsökande och vilja att vara nära. Jag uppmuntrar det gärna. Jag tog henne med på en egen liten träningsrunda i regnet igår. Fast lekrunda kanske är mer rätt ord. Jag kastade den fasanfärgade dummybollen till henne några gånger så hon fick leta lite och så tränade vi lite följsamhet vid sidan. Det där sista känns i det närmaste onödigt. Matfixerad som hon är gör hon nästan vad som helst för en torr foderkula. Det har jag utnyttjat såklart, stoppat till henne en foderkula när hon spontant slutit upp vid vänster sida med huvudet i höjd med mitt knä. Men bara de gångerna och några få av dem. Det har gjort succé, hon fattade fort att möjligheten till en godbit fanns just där så nu väljer hon den platsen och sluter självmant upp vid sidan. Vi tränar det inte än såklart, i träningsordets rätta bemärkelse, hon är för ung tycker jag men jag passar på att uppmuntra henne till att vara vid mitt vänstra ben. En förberedelse för kommande träning. Nu när valparna har flyttat och lite mer tid blir ledig ska jag lägga den tiden på den gula valpen och Till tänker jag. Båda behöver det och jag vill det. För även om jag inte avgett några nyårslöften har jag gott om nyårsambitioner. Ett nytt år är alltid lite av en nystart. Ett avstamp mot nya, bättre vanor och en lust flödande av vilja till förändring och förbättring. Den ska jag ta vara på. Jag börjar direkt idag. Mot de nya ambitioner. Fattas bara annat när ett nytt oskrivet år står för dörren.
Både mamma Vi och jag är rätt nöjda med att valparna rest nu. Hur gulliga underverken än är så var det dags nu. Det har märkts på mamma Vi med och hon vinkade nöjt av dem när de åkte och gick in och lade sig för att gnaga på en Kong. Hon hade inga problem alls med att släppa taget om de små och var inte alls lika känslosam som jag. Men så är hon hund också och inte en analyserande och funderande människa förstås. Uppdraget är slutfört tycktes hon säga och hon verkar sannerligen helt bekväm med det. Jag tror hon uppskattar egentiden nu, få ha tuggbenen i fred och börja träna igen. Hennes träningssug är enormt och hon går nästan i spinn bara av att se en dummy så jag förväntar mig en rolig vår tillsammans med henne. Fast jag lär behöva börja med att styra upp henne en del. Hon kommer vara vild och springig och det får hon lov att vara ett tag så kanske får jag låta henne börja med lite självständigt arbete en period så hon får utlopp för det och kommer ner på jorden lite innan jag styr upp. Vi får känna på det helt enkelt. Se var vi står och hur planen ska läggas upp. En provstart hade vart kul längre fram i vår. Eller flera faktiskt. Fast först få vo nog börja med att uppdatera stoppsignalen några nivåer för Vi tycks inte längre komma ihåg att hon ska stå still efter hon stannat.
Allt är färskvara tänker jag. Så lätt skalas saker bort när de inte underhålls. Tappas tillbaka mot oigenkännlighet och måste startas om på nytt. Om och om igen. Men, tänker jag vidare, det är helt i sin ordning det med. Har det funnits där förut och fungerat tidigare så är det rimligen bara att backa hem och hämta upp och ta tillbaka igen. Inte massa nyskapande och ändringar, bara backa hem. Och förvalta då.
