I långbänk

Jag får ge smhi rätt den här gången. Snö har fallit sedan halv sju i morse och vindbyarna ökar allt mer och jag tänker att beslutet var rätt när jag ställde in dagens privatlektioner. Vinter i mars. Det har hänt förr så det är inget nytt. Egentligen. Det enda lite annorlunda är att minusgraderna är många och väntas så vara en vecka framöver. Minst. Vackert är det i alla fall. och hundarna är lyckliga. bara en sådan sak kan ju vara värt ett snöfall i mars. Å andra sida verkar hundarna lika lyckliga oavsett väder. Jag tror vädret är en ickefråga för dem. Saknar betydelse. Det är väder och det räcker. Förutom för Lyra.

Själv fick jag lite extra tid för kontorsfix och det var inte fel. Jag har en hel del jag behöver planera och fundera över så det passade bra. Jag kan bara inte förstå hur mycket tid det går åt till att tänka. Jag har ett litet projekt jag funderar på nu och jag vet inte hur många varv jag dragit runt det i tankarna och skrivit ner på papper och börjat om igen. Det har snart gått ett halvt år sedan tankarna började ta form och än är jag inte i mål. Det förvånar mig. Jag brukar vara rätt bra på snabba beslut annars. Kanske har jag lärt mig att det finns fördelar med att dra tankarna ett antal varv innan jag bestämmer mig. Det är säkert bra för jag är mån om att det blir bra och då ska man väl inte skynda fram något.

Vi har ingen valp i slottet längre. Jag känner det starkt nu. Den gula har tagit klivet från mig och sover nu gott med de andra i rummet intill och inte vid mina fötter. Det känns okej ändå. Jag accepterar och har egentligen längtat lite efter att den här tiden skulle komma. Den utan en liten valp. Nu har vi hela slottet fullt av unghundar istället. Jag ställer mig tveksam till att det är bättre eller enklare men det är i alla fall något på väg mot vuxenlivet och allt längre bort från  kisspölar och sönderbiten inredning. Kan inte bli annat än bra tänker jag medan jag tittar på annonser med ljuvligt knubbiga labrador och cockervalpar utan att känna minsta sug. Däremot är jag lite sugen på en långhårscollie i samma färgteckning som Lassie hade. Man ser ju dem nästan aldrig längre så jag borde nog göra en insats för bevarandet. Någon Lassie blir det dock inte för min ska, såklart, heta Collin. I ett annat liv kanske. Vi får se.

Lilla Till när hon var ännu mindre

När jag skulle ner och se till hönsen i deras vinterbostad i växthuset förut följde den gula unghunden och lilla Till med. För att nå växthuset går vi genom den nu översnöade köksträdgården och jag öppnar en grind i staketet som består av väldigt glesa slanor och kliver in. Lilla Till är så söt då, hon väntar prydligt vid grinden tills jag öppnat den och då slinker hon snabbt in, fast inte genom grinden utan under slanorna intill. Där hon egentligen kunde gått in långt före jag öppnat grinden. Så gulligt. Eventuellt är cockrar inte de smartaste hundarna. Undantaget Lyra förstås. Lad var väl inte heller supersmart idag när han prövade isen på krondiket TVÅ gånger och fick två ofrivilliga vinterbad i isvattnet. Han verkar inte så ledsen över det men såg en smula snopen och fundersam ut. Allt händer så snabbt när man är cocker. Snudd på impulsivt. Det skulle nog inte skada om de lärde sig att tänka några extra varv de också. Men inte Lyra då för hon tänker redan varv i överkant. Det är därför hon är så svårövertygad. Förresten har Mers fina helsyster men inte kullsyster fått en kull valpar på Smedmästarens kennel. Hela åtta stycken, fyra röda och fyra bruna. Fina linjer i den kombinationen. Undrar om jag inte behöver en till cockervalp ändå? Måste nog bestämt dra de tankarna några varv.