Snö
Det snöar. Sakta singlar vita flingor ner och lägger sig tillrätta på marken. Jag tänker att det inte är möjligt och låtsas inte se det. Men det är det såklart. Det kan falla snö i april och varför skulle det här året när vintern vägrar släppa taget vara ett undantag? Jag hade hoppats på barmark den här veckan. Lagom till påsk. Den förhoppningen ser ut att grusas rejält men egentligen gör det inte så mycket om jag ska vara ärlig. Det är inget livsavgörande att det faller snö när jag vill ha barmark. En skitsak bara. I några dagars tid innan den här sista snön började falla har jag haft ”payback time” varje dag på jobbet. Sol sedan i lördags och flera dagars utejobb i lä och plusgrader. Så vem är jag att klaga?
Marken är vit nu och det fortsätter falla små vita flingor. Årets äggjakt får ske i snö. Lite annorlunda ändå. En kanin hoppar förbi utanför fönstret och den lilla rödhaken sitter utanför dörren. Som om den väntar på mig. De är speciella rödhakar. sociala små fåglar som gärna tyr sig till människor. Om man har rödhakar där man bor brukar man lägga märke till dem för de brukar hålla sig i närheten av en. På lite lagom avstånd men ändå ikring. De ska vara lätt att får tama sögs det med. Jag har aldrig prövat att tämja någon men jag kan gått förstå det för de söker liksom kontakt. Det gör den här lille med. Jag förmodar att det är samma rödhake varje vår för den beter sig på samma sätt och sitter på samma ställe utanför dörren. När jag är ut i trädgården med eller utan hundar flyger den runt oss och följer med. Ibland händer det att jag känner mig iakttagen eller att någon av hundarna talar om att någon tittar på oss. Då sitter rödhaken där någonstans, vrider lite på sitt lilla fågelhuvud och lyssnar när jag pratar med den. Jag tror att den gör det i alla fall men det kan förtsås finnas många andra anledningar till att småfåglar vrider på huvudet som jag inte känner till.
Unga Lad blev två år igår. Vi kom ihåg det. Nästan. Mer sant är att någon av hans bröders ägare kom uppmärksammade det och påminde oss. Han firades med pompa och ståt så som våra hundar brukar firas. När vi kommer ihåg det. Alltså egen kvällstid i puben, ligga i knät och bli klappad och får smaka på tårta, budapestbakelse i det här fallet, för visst passar vi tvåbenta på att fira lite med så snart det finns anledning och så bjöd han sina hundvänner på mjukmat fördelat i den vanliga torrfoderransonen. Jag tror de var nöjda så men lilla Till skulle säkert önskat ballonger och roliga hattar med. På annandag påsk är det dags igen. Då fyller svarta Min tre år. Jag kommer ihåg det nu men det återstår att se om jag minns det på rätt dag.
Mina fina lagkamrater åkte till Norge på jaktprov igår. En vanlig onsdag och ett superkul upplägg med walkup över fyra olika områden. Provuppläggen i Norge är spännande, utmanande och minst sagt varierande. Efter dagens slut delades det ut två förstapris och både förstapristagarna var söner till vår Lakrits. Fotot till dagens inlägg visar Lakrits, till höger och sonen Larry, en av förstapristagarna. Visst blir man lite stolt och extra glad när det går bra för ”barnen” . Megagrattis till er! Jag berättade för Lakrits med, att sönerna sköter sig och går i hans fotspår, han verkar måttlig intresserad av det men väldigt intresserad av att följa med ut i snön med några apporter. Så vi gör väl det tänker jag. Går ut en tur.
