När allt är nytt och oförstört

Fältfågelpremiär. Frukost och champagne i höga glas. Regntunga skyar i inledningen som glömdes bort så snart jakten var igång. Ivriga spaniels, glada retrivers, snabba fåglar och skyttar, full fart och kvicka beslut bland rörflen och solrosor. Magiska höstfärger och fina hundarbeten. Elevenses till oss och handdukar och energi påfyllnad till hundarna i pauserna. Gemenskap och action och regnet som avtog. Hösten är bäst såhär.

Lika mycket som jag saknar att ha bruna Mer med mig på jakterna lika roligt är det att ha en ny hund vid sidan. Med det väcks nya tankar och nya möjligheter. Så mycket som ska läras och så mycket som ska behärskas. På något vis är det alltid som allra bäst i början. Då när allt ligger framför en. Orört och oförstört. Än så långe ska väl tilläggas. Lilla Till har gjort sin första dag på roughshooting. Inte med något bländande resultat där hon överträffade alla förväntningar utan mer som förväntat och lite plus. Bra så tänker jag. För jag visste inte alls hur hon skulle tackla det hela. Hela situationen med skyttarna hundförare och fåglar, skott och visselsignaler. Själv visste jag inte riktigt hur jag skulle tackla henne. Allt är så nytt för oss men nu är vi på gång. Eftersom vi inte direkt har något att förlora kastades vi oss rakt in i hetluften från start. Allt eller inget tänkte jag. Vi valde allt och nu är resan påbörjad. Jag är nöjd, förhoppningsfull och glad efter dagen. Hon häll ihop. Jag höll ihop. Lilla Till tyckte såklart att allt var toppen, troligen den roligaste dagen i hennes liv så här långt. Nu sover hon sött i bädden under trappan tillsammans med några av sina hundkompisar och drömmer förmodligen om hur hon var snabbare än alla andra hundar på jakten och stötte och apporterade alla fåglar själv. Ha! På fredag kör vi igen.