Carry on
Det drabbar mig som ett knytnävsslag i magen när jag kommer på det. Jag har glömt att inventera. Var tog alla de lediga dagarna och stunderna vägen då jag skulle gjort det? Mellandagarna som ligger som en ledig och fri hägring mellan högtiderna passerade utan att ordet inventera ens var i närheten av mig. Möjligen har jag inverterat mina känslor och drömmar en del men inte mer än så. Det är inge fara förstås, jag har ingen chef som skäller på mig för att jag missat något, ingen som jagar mig med blåslampa. Men jag kommer garanterat inte undan ändå. Tyvärr. Imorgon ska jag inventera. Punkt,
Jag har haft en väldigt fin nyårshelg där det nya året började ungefär som det gamla slutade. Med hundträning och hundvänner. Vi fick till ett spontant nyårsfirande med gemensam matlagning i underställ efter träningen på nyårsafton med. Ett nyårsfirande blir inte bättre än så enligt mig. Ett slott, fyra personer och sexton hundar kan väl aldrig slå fel? Vintern har kommit tillbaka med och det nya året inleds med tio centimeter nysnö. Slottsherren har återgått till byggprojektet nu på eftermiddagen efter några dagars ledighet och jag har slagit mig ner vi köksön. Tacksam och vansinnigt trött. I morgon blir det vardag på riktigt och jag får vila upp mig med de vanliga vardagsrutinerna. Jag ska väl lägga till några nya med, för även om jag inte går så långt att jag kallar det nyårslöfte har jag lovat mig själv att fokusera lite mer på min egen hälsa det nya året. Jag behöver det helt enkelt. För att få en hållbar kropp som fortsätter klara av det jag vill fortsätta göra många år framöver. En sorts investering med andra ord. En långsiktigt sådan. Jag har precis hällt upp det sista ur en chipspåse i skålen för precis så som det brukar bli när man ska starta något nytt så tänker jag att jag passar på att göra slut på allt det gamla först och skjuter upp det nya hälsosamma till imorgon. En riktig vardagsnystart får det bli. Efter chipsen och de sista skumtomtarna.
Jag har gett valpen en benknota att gnaga på för tröttheten hänger som en tyngd i pannan på mig och begränsar mitt engagemang i henne avsevärt. En tuggknota är en väl anpassad och tillåten ”muta” vid sådana tillfällen tänker jag när mina ögon fastnar på en artikel av en erfaren hundtränare på nätet. Jag läser intresserat och tycker orden är tankeväckande och vettiga. Det är bara en sak jag inte gillar. En del i texten där det läggs fram att andras sätt att göra på är fel. Varför räcker det inte med att förklara sättet man själva tränar på och har framgång med undrar jag? Lyfta fram tankarna runt den egna träningen och försöka uttrycka dem med bra förklaringar om hur och varför och lämna andras sätt att göra på därhän. I sådana här sammanhang föredrar jag lite mer av ”sköt dig själv och skit i andra”. Hur som helst var det en bra artikel och jag ar till mig utvalda delar ur den.
Sedan läser jag överskriften till en annan artikel som lyder: ”Det råder granatbrist”. Granatbrist? Det vore definitivt bättre om det inte fanns en enda granat att få tag på. Jag kan då inte se att det finns något som helst bra med en granat överhuvudtaget. Jag vill ha fred. Inga fler garanter. Ett snällare år 2024. Det tror jag inte jag är ensam om.
”I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär, och ingen känner längre till det ordet militär”- Cornelis Vreeswijk
