Vinterdagar
Ute blåser det moln av snörök i de starka vindarna och vi kurar inne med eld i kaminen julens sista påse saffransbullar till te och kaffe. Det är verkligen vinter på riktigt och bara att finna sig i det. Dagens kurs, för det var verkligen planerat för kurs idag, snöade inne för det låg en trafikvarning ute för vägarna i området och det var flera riktigt långväga gäster på dagens tillfälle. Skulle varit. Så är det på vintern i Västsverige tänker jag. Tvär kasta och snabba beslut. I alla fall om man har en väderberoende verksamhet. När det nu blev som det blev fick jag lite tid över till annat i stället. Det var bra för jag hann undan med en hel del av bokslutet och sådant som hör till det och så hann jag med en liten träningsrunda med Vi och Besta. Det tackade ingen av oss nej till trots den iskalla hårda vinden. Nu så här på kvällen är det dock makalöst skönt att få vara inne och inte behöva tänka på att gå ut i kylan mer. Förutom när Lass behöver gå på toaletten då. Lass har förresten fått påbörja lite stadgeträning nu. På köksgolvet. Jag rullar en tennisboll med foten och hon ska sitta still. Innan jag började med bollen har hon lärt sig att sitta innan maten serveras och att stanna kvar när en grind öppnas framför nosen. Det går för det mesta bra. Bara jag tänker mig för och är tydlig. Det går bar med den rullande bollen, hon glömmer bort sig ibland och jag rättar till och visar hur jag vill att hon ska göra. Ingen belöning efteråt mer än min röst och en lött smekning. jag vill att hon ska vara kvar i lugnet. Och förstå att alla former av rörelse betyder att hon ska stanna och förhålla sig lugn. Det där sista är otroligt viktig, lugnet, när man är spaniel och jag har således lite högre krav med stadgan och stillheten i den redan från början. Det blir en liten skillnad där jämfört med när jag tränar de unga retrievrarna faktiskt. Liten men märkbar.
Projektet på övervåningen börjar ta form. En vägg har kommit upp, inte min förtjänst alls, det är möbler och damm och verktyg och rörigt som det blir när man bygger om. Nu slipas det spackel och jag längtar lite efter att det ska vara klart så jag får städa upp och möblera och göra de där lite roligare delarna. Men vi är inte riktigt där än. Det är ungefär som med våren, ganska meningslöst att längta efter den redan nu i januari men i sinom tid kommer den såklart. Tålamod påminner jag mig. Tålamod. Det fint att längta lite med. ha något att se fram emot. Det behöver jag också påminna mig om. Jag ser fram emot att få ställa fram de små caféborden utanför butiken med och kunna ha fikastunder i vårsolen tillsammans med kursdeltagare. Kunna öppna upp dörren till butiken och låta kaffedoften sprida sig. Jag har så många drömmar, så många idéer och bilder i mitt mentala rum. Några av dem hoppas jag ska ta form under det kommande året. Det är dags att släppa fram dem.
