Med förnuft och förstånd. Och en rejäl dos känsla

Det är ljust halv sju. Frosten gnistrar på marken och det är inte ett moln på himlen. Jag vågar hoppas på en dag med sol och energipåfyllning. Depåerna är lite låga här så det skulle sitta fint. Jag hoppas den envisa huvudvärken som gjorde mig sällskap igår ska hålla sig undan med. Som en direkt följd av Lyras stela nacke dök den ner i mig i går morse och tog ett rejält tag. En inte helt ovanlig eftersläntande konsekvens av oro tänker jag.

Jag tänkte mig en vår där jag skulle njuta en del av den vuxna hundens förståndighet. Den förståndigheten som kommer med tid och träning när man svetsats samman ordentligt. Jag gillar verkligen unghundar men jag har haft(och har) så många runt mig de senaste åren att jag verkligen uppskattar det lite mer färdiga hundarna. Så min plan var att fröken Vi och jag skulle ut på en del roligheter den här våren, några utbildningsdagar, trevliga träningar och provstarter. Det är en fin tid tänker jag, när hundarna vuxit upp och man kan börja skörda av investerad träningstid och den känslosatsning man laddat med under flera år. Men. Det finns alltid ett men. I mitt fall handlar det nästan uteslutande om skadade och insjuknande hundar. Precis i den där åldern då allt börjar landa och det vet jag att jag absolut inte är ensam om. Med hårt arbetade och jagande hundar är risken för skador stor men det inget alternativ att avstå ändamålet så att säga. Däremot funderar jag över friskvård. Det finns säkert delar jag kan göra bättre när det gäller den förebyggande friskvården, bättre förberedelser. Det hjälper inte mot allt såklart, skador och infektioner kommer man inte undan men med rätt friskvård kanske de inte behöver få så allvarliga konsekvenser. Anledningen att jag funderar lite extra över det nu(igen) beror såklart på Lyras mystiska insjuknande och stela nacke. Och på att fröken Vis ryggskada har gått upp igen. Jämmer. Av mina planer får våren tillsammans blev det intet, istället får vi ögna oss åt rehab och ta nya tag. Viken tur i eländet att jag har de unga att jobba med.

Våren är här nu. Solen flödar och krokusen blommar men värmen låter vänta på sig. Kursdeltagarna står med ansiktet mot solen, när jag inte placerat dem i skuggan, och suger åt sig d-vitamin och energi. Fåglarna sjunger och det känns helt underbart med pånyttfödelse igen. Varje vår. Det är lite av en pånyttfödelse bland hundkursarna med. Våren är definitivt den hetaste kurssäsongen och jag ser och hör om det otroligt stora utbudet som finns att tillgå. Det är plus och minus och för och emot och metoder och åsikter, tankar och idéer och över allt finns det något att hämta och ta till sig.

Att ha en grund i hundträningen som vi kan orientera oss efter och från vilken vi kan avgöra vad som är rätt och vad som inte är det är bra att ha. Det är väl på nåt sätt det som är problemet för oss hundförare att vi drivs hit och dit och lyssnar till den ena och det låter väldigt bra och sedan till den andra och det låter lika bra. Och så vacklar vi mellan det ena och det andra och följer det som vi tycker låter bäst för oss i stunden. För sedan hör vi något annat som kanske låter ännu bättre och sant och riktigt och så ändrar vi oss igen. Det är okej. Det är helt i sin ordning att söka och fina och det tar tid att kalibrera in sin träningskompass. men det kostar rätt mycket. För hunden. Hundar är tacksamma och hänger för det mesta glatt med i allt det vi företar oss men de förstår inte riktigt våra svängningar, De blir osäkra när vi ändrar och varierar mellan olika tankar och tips medan vi prövar oss fram. Visst ska vi ska och leta efter träningssätt som passar oss men det är förkastligt att springa på alla träningsbollar som dyker upp för de är oerhört många. Vårt hetaste tips i det här är att så långt det är möjligt gå kurs eller på annat sätt delta utan hund inledningsvis. Bilda dig en uppfattning om vilket sätt att träna som känns rätt för dig och vilka instruktörer du känner förtroende för och gå med hunden först när du vet det. Som vanligt finns det inte en sanning och inget rätt eller fel. Du får använda dig av förnuft och förstånd. Och en stor dos känsla. Det viktigast är att det känns rätt i magen. I din mage.