När generna gör jobbet
Godmorgonn måndag. Du möter mig med grå himmel, regnstänk och tio varma plusgrader utan huvudvärk. Jag möter dig med tacksamhet. Fyller temuggen med hett te och slår mig ner i den mörka måndagsmorgonen medan Pal får sitt morgonkex på köksgolvet. Han få ett tuggben med. Såklart. Min mest bortskämda valp säger slottsherren. Så går det när det är den sista valpen jag ska ha på väldigt jättelänge. Men i fantasin har jag börjat drömma lite om en springervalp. Måste ju pröva och få upplev skillnader och likheter emellan springer och cocker. Om tio år eller i övermorgon. Måndagsmorgonen möter mig också med tankar på ytligare och djupare plan och smutsiga fönsterrutor som påminner om eftersatt städning. Hela slottet skulle behöva en omgång med skurhinken och fönstren är sedan länge bortprioriterade och fyllda med prickar från flugor och stänk från höstskörden. Det gör mig inte så mycket. Jag putsar dem lite hjälpligt på insidan emellan varven när de ser allt för överjävliga ut. En liten praktiskt kattvätt som åtminstone får dem att se väldigt mycket renare ut än innan och gör mig nöjd. Det är annars inte så noga för mig. Med putsade fönster och välstädat hem. Jag kan ta det bara tid finns att lägga på det som är viktigt för mig. Hundar, dagar utomhus, mitt jobb och ordentligt lagad mat. En morot med. Pal får en frukostmorot med. Oktober rullar vidare. Det är färgsprakande vackert och stillsamt. Just tystnaden är påtaglig om dagarna, bara svartfåglars kraxande mot den ljusgrå himlen och ljudet av levande lantbruk en bit härifrån. Men lilla Till ser till att tystnaden inte varar särskilt länge för hon bråkar med Lass och Pal och när Till är med i leken så hörs det. Som ett vrålande lejon kastar hon sig över den andra, brottas, morrar och ryar. Lättsamma behagliga lilla Till blir någon helt annan i leken. Det är som ett rollspel där hon iklär sig både en roll och en ny personlighet. Men det är bara för stunden, så fort leken klingar av är hon sitt vanliga jag igen. Den lättsamma med solskenshumör. Imorgon ska hon få jaga igen. Vi gör inget annat än jagar just nu känns det som men det gör vi förstås. Det finns dagar emellan jaktdagarna då det inte jagas. Mer än en eller annan småfågel som gömmer sig i buskarna vid stenmuren men det räknas inte. Lite svårt att veta var man ska dra gränsen för vad som räknas som jakt och inte. Min gräns går nog vid koltrastar och nötskrikor tror jag. Stöts det en sådan ur buskarna tycker jag nog de bör räknas och också åtföljas av ett stopp i uppfloget. Men med småfåglar i grupp som far som tättingar in och ut bland grenarna får det bli som det blir. Lite samma med sorkar, dem jagar vi såklart inte och jag vill inte att cockrarna ska rota efter dem i gräset men är det kaniner vi letar efter ska de såklart in under varenda tuva. Det kan inte alltid vara lätt att vara hund tänker jag, och förstå vad som ska jagas och vad som inte ska det och när det ska jagas och när det inte ska det. Hundarna är makalöst duktiga som förstår att hålla reda på alla våra dunkla önskemål och tvetydiga anvisningar och sortera dem rätt.
Jag går ut med Pal på dagarna med. De dagarna som är utan jakt. Tar honom en sväng där det är bara han och jag. Vi har sanslöst roligt tillsammans, han är sjukt fokuserad och lättlärd som få. Vad det än blir av det här är i slutänden, av oss, har han gett en mig en bild av hur det kan vara. Hur olika hundar kan vara. Rent genetiskt alltså. Pal är fullproppad med goda egenskaper och har lagt ribban, jag är glad att få uppleva det och jag vet vad jag kommer sträva efter hädanefter. I hundväg. Det betyder inte att de andra hundar jag haft och har varit sämre eller dåliga på något sätt, det betyder bara att Pal är annorlunda och en individ jag inte upplevt tidigare. En som passar mig särdeles bra. Namaste.
