I vanliga fall går Lyra, cockerdrottningen, ner i vikt under jaktsäsongen men inte i år. Det är delvis mitt fel. Normalt sett äter hon en kost av lightmodell eftersom hon börjar bli lite till åren, gillar mat och helst inte rör sig er än nödvändigt. Särskilt inte när det regnar. Med andra ord lägger hon lätt på sig. Men ett tag innan jakterna sätter igång får hon ett lite kraftigare foder för att energin ska räcka till när hon ska jaga ett par dagar i veckan. Hon brukar bli smal och slank och möjlige aningen tovig i pälsen. Av kardborrar och annat. Inget av det är hon i år och vi förstår att det beror på maten. Hon är rund och go, har antagit formen av en limpa och har fått blank stark päls. Det där med pälsen är riktigt bra och roligt att se. Jag tror faktiskt aldrig hon varit i så fint pälsskick. Men det runda är inte lika bra förstås och jag har undrat lite varför. Jag har fått svaret nu, när jag tog mig tid att läsa det finstilta på fodersäcken. Protein och fetthalten ligger en bra bit över det fodret som de andra ”riktiga” jakthundarna i flocken får. Inte konstigt att hon lagt på sig. Nu får det vara slut på sötebrödsdagarna, vi har plockat fram lightversionen igen och slussar tillbaka Lyra till den. Hon lär väl inte direkt jubla över det är jag rädd men det känns nödvändigt att vända trenden.
Jag var ute med Lass på förmiddagen. Före detta Lass Monster fortsätter imponera på mig. Hon rent av övertygar somliga stunder. Vår kontakt och vårt samarbete är verkligen en helt annat nu. Fortfarande lite störningskänsligt och inte färdigt för stora sammanhang men väldigt mycket bättre än förut. Jag ska låta oss stanna i villfarelsen av att våra bekymmer är lösta för alltid och att vi kommer att bli oslagbara fram igenom. Det är en fin känsla att stanna upp i även om den om den inte fullständigt sann och riktig. Men jag håller fast vid den så mycket jag bara kan innan det fullastade tviveltåget rullar in på perrongen och stannar där.
Idag tränade vi en del apportering, jag och Lass, gjorde några trevande sök-vändövningar och lade lite krut åt stadgan som vanligt. Jag försöker verkligen jobba på att ändra mitt mindset i träningen med Lass. Tänka på vad jag vill att hon ska göra istället för att lägga fokus på allt jag INTE vill att hon ska göra. Det är nämligen rätt mycket jag inte vill och så lätt att hamna där. I fokus på felen och lägga upp träningen för att ”nu ska jag minsann se till att komma åt det” istället för att fokusera på vad det är jag vill Lass ska göra i stället. Alltså hur jag ska bygga upp träningen för att lära henna vad som rätt och hur jag vill att hon ska göra så jag får det som jag vill utan att behöva rigga fällor för att hon ska göra fel så jag kan rätta till. Invecklat? Egentligen inte, det är bara att vända om, tänka bakvänt och släppa det vanliga katastroftankarna som alltid tycks hänga efter en. Inte tänka så mycket på hur jag ska agera och vad jag ska göra om Lass gör ”felet”. till exempel biter i kopplet, utan mer tänka på vad jag vill att hon ska göra istället för att bita på kopplet och hur jag ska lära henne att välja det alternativet så jag inte förhoppningsvis inte behöver korrigera henne för att hon biter i kopplet. Lösningsorienterad istället för felsökande. Jag ska vara det alltså. Behöver tänka på vad jag har för ess kvar i rockärmen att plocka fram. Lass tränar mig i det i stort sett varje dag och skam vet om jag inte börjar bli rätt bra på det. Att vara steget före. Och självklart korrigerar jag henne om skulle bita i kopplet men andemeningen är att jag inte ska behöva göra det. Och det med kopplet var för övrigt bara ett exempel.