Idéer är som kaniner. Du får ett par stycken och lär dig att hantera dem – och snart har du ett dussin.
Måndag i mitt hjärta. Ny vecka och nystart. Blek novembersol letar sig fram mellan träden i gryningen när jag är på väg ut på morgonens första promenad. Jag spår en fin dag. Med ystra hundar vid fötterna och vantar på ger jag mig iväg. Stor del av promenaden låter jag hundarna gå intill mig så vi går i samlad trupp, det är ett sånt ypperligt tillfälle att ingjuta en avslappnad och trygg känsla i de vardagliga promenaderna som sedan går att överföra till träningen tänker jag. Vi traskar på, hundarna får springa fritt en stund och jag ser en grupp dovhjortar framför oss, hindar. Men plötsligt dyker en stor kapital hjort fram bakom en buske mellan oss och hindarna. Vi stannar allihop upp en stund betraktar varandra i morgonsolen innan hjorten travar i väg i riktning mot hindarna, han samlar ihop sin flock och jag min och vi passerar varandra. Dovhjortar verkar alltid vara fredliga av sig och jag har aldrig sett någon bli hotfull mer än mot en rival i form av en annan hjort i brunsttider. Den här hjorten utgör nog inget undantag trots att vi är mitt i brunstperioden men jag lägger ändå märke till att han är noga med att placera sig mellan hindarna och mig och hundarna. Lite för säkerhets skull kanske tänker jag medan vi viker av in mot skogen.
Jag tränar Pal en stund på förmiddagen med. Härliga, energifyllda, superfokuserade Pal studsar fram i dikeskanten pigg på att få hämta några apporter. Vi har börjat lära ”ut”, hans första dirigeringstecken. Han är lättlärd som få så trots att vi började typ i går så har han redan snappat upp hur det ska vara. Med tanke på hans nästan sjukt stora intresse för apporter går nog inlärningen extra snabbt eftersom det blir max belöning varje gång han får hämta en apport. Han älskar verkligen apporterna och tennisbollarna. Det är inte särskilt svårt att träna hundar när de är som honom. Högmotiverade. Men det finns andra sidor av det med förstås. Baksidor att vara uppmärksam på. Det alltid så, plus på ena sidan och minus på den andra. Fast just nu har jag väldigt svårt att se några minus alls för vi har så kul när vi går ut. Senare, när jag är klar med Pal tar jag ut Lass. Lass, det tidigare monstret, är fortsatt from som ett lamm. I förhållande till hur hon var innan får jag nog tillägga. Hennes löp har tagit fart ordentligt så jag tänker att ett höglöp nog landar i slottet lagom till helgen. Slutet av helgen troligen. Inget att se fram emot direkt men skönt när det är förbi. Jag är glad att hon löper för jag har väntat och jag är nyfiken på att se vad det gör med hennes mognad. Blir hon möjligen ännu frommare? Vi får se. En tik sägs ju vara vuxen först efter sitt tredje löp så jag lär få vänta på svaret ett bra tag till helt oavsett. Hur som helst är hon nästan exemplarisk nu. För att var en liten svart cocker tik så att säga. Jag tycker om henne allt mer med, självklart har jag tyckt om henne hela tiden men vår relation har behövt tid för att mogna fram och det har sannerligen inte varit självklart att det skulle bli vi. Nu verkar det så i alla fall, som att det går vägen med den saken.
Kaninungarna som dök upp för några veckor sedan försvann lika fort. Vi undrade såklart, tänkte att räven eller höken eller någon annan varit framme. Det gick ett tag men så var det plötsligt här igen. De har de förmodligen varit hela tiden fast vi inte sett till dem. Supersöta leker de i diket bakom slottet och ränner fram och tillbaka genom hönsgårdsgallret och äter havre och annat gott. De verkar förståndiga med, för på något märkligt vis springer de rätt igenom maskorna till fasaner och hönor men inte genom maskorna in i hundgården på andra sidan. Inte än kanske är bäst att tillägga. Jag undrar mamma kanin och de övriga i kaningruppen lärt dem det? talat om var gränserna går och vad de ska akta sig för. Jag har dålig koll på hur kaninfostran går till men naturen brukar ju ha fantastiska lösningar på det mesta så det har den säkert in det här fallet med. Både slottsherre och begripet såklart att det inte är en bra och hållbar lösning med en hel kaninfamilj i grönsaksträdgården men just nu ler vi bara åt dem varje gång vi ser dem. Jag vet inte om det är något med åldern men vi blir liksom rörda av den lilla kaninfamiljen. En annan dag kommer, det vet jag, men tillsvidare tycker vi om att ha dem här.
Att det är något särskilt med kaniner har jag alltid tyckt och när jag läste texten nedan om vad kaniner symboliserar förstår jag varför ännu bättre.
Kaninen symboliserar kreativitet, intuition, medkänsla och tur. Att se kaniner som bärare av nystart och förmedlande att livet är fullt av möjligheter
