Kommer till sin rätt
Det är kväll igen. Dagarna går så fort. Lass hänger med mig i köket för att slippa ihärdigt uppvaktande grabbar. Och för säkerhets skull med, för vi vill inte riskera att det landar ett gäng småmonster i slottet om ett par månader. Lass är nöjd, egen tid inne med oss är uppskattat. Hon trippar runt med slottsherrens toffel i munnen och pausar i bädden vid mina fötter med en morot som tilltugg. Men just nu hänger hon vid grinden mot hallen för där ska slottsherren slakta änder från gårdagens jakt och det vill hon såklart inte missa. Här kan vi snacka om uthålligt fokus.
Andjakt igår då, säsongens näst sista för vår del. Känns bra att runda av nu för det börjar bli väl kyligt i vattnet. Besta har gjort sin första säsong som ordinarie apportör eftersom det var så det fick bli när vi förlorade fröken Vi. Hon har verkligen vuxit under de här jaktmånaderna. Besta. Gått från klarhet till klarhet som det så fint heter. En och annan liten dipp in in emellan har hon haft med men det har vänt uppåt igen. Vid en jakt för några veckor sedan fick hon för sig att välja väg när jag skulle skicka henne på en fågel i vattnet. Hon skulle dessutom inte bara välja väg, hon skulle välja landvägen hade hon tänkt sig. Det hade kanske varit okej om den inte inneburit att det blev en lång omväg. Nu var den vägen inte något alternativ alls så jag fick med viss övertydligt förklara för henne att det var vattenvägen som gällde. Vi både visade upp sidor som nog kunde liknas vid ”en dåres envishet” men jag gick segrande ur det och Besta resignerade och tog vattenvägen. Givetvis fick hon massor av beröm för det, plus att hon fick syn på anden efter att ha simmat en bit ut så den blev en belöning för rätt vägval. Det fina med den händelsen är att den inte upprepat sig. Jag har fått tillfälle att testa av det på jakterna vi varit med på efter den jakten och resultatet består. Nu plumsar hon i vattnet dör jag pekar utan att fundera över om det finns lämpliga alternativa vägar. Ett bra kvitto på ett bra genombrott. Nu har jag såklart inte kört massa vatten igångar eftersom det är rätt kallt, vi har jobbat landvägen så långt det varit möjligt men det är det inte särskilt ofta när det handlar om andjakt så en del igångar har det blivit.
Hon kommer verkligen till sin rätt på jakterna Besta. Det lite ”tröga” sinnet och den samlade korta galoppen hon har i basicträningen med dummy syns det inget av på jakterna. På jakterna är det full fart och inte funderar hon på att tveka eller fastna heller för här växer hon och är i sitt esse. Till det behåller hon sin coola attityd, den goda koncentrationen och lugnet vid min sida. Med andra ord är hon riktigt rolig att gå på jakt med. Duktig med och riktigt vass på att få fatt på skadskjutna änder. Som igår när jag tänkte att hon inte skulle skickas mer än nödvändigt i vattnet på grund av kylan och att hon drog på sig vattensvans tidigare i höstas men själv valde att följa efter en and som simmade undan gång på gång, Jag lät henne hållas för och tänkte att hon snart skulle ge sig då anden såg omöjlig ut. Alltför pigg. Men det gjorde hon inte. Kompisarna om såg henne långt ut på dammen på väg efter anden mot den stora ön ropade på mig i radion det var bättre jag kallade in för fågeln var alltför snabb. Det slutsatsen hade jag också dragit men Besta ville något helt annat så jag fann det bäst att hålla tyst efter ett inledande inkallningsförsök. Och visst lyckades hon. Hela vägen bort till ön och runt efter kanten i vassen simmade hon och lyckades till sist övermanna anden när den dök ännu en gång. Med ett rejält grepp över andens bakkropp simmade hon hela vägen tillbaka med anden flaxande. Makalöst bra gjort av henne så den lilla hörsamheten på inkallningssignalen var såklart snabbt bortglömd och förlåten. Hon var bra på skammade änder redan innan den här, nu är hon ännu bättre och som slottsherren sa så kommer hon troligen vara fullkomligt övertygad om att hon kan kamma ifatt varendaste påskjuten fågel efter det här. Tänk ändå att det blivit en sådan duktig jakthund av den flodhätsklumpiga unghunden som snubblade över trösklarna i slottet när hon var liten.
