Ett träningstips en vanlig sketen tisdagsmorgon
Den senaste tiden iakttagelser har fått mig att fundera lite. Vad är det som gör skillnaden till att en del hundar klarar att ligga kvar i sökområdet och slita länge och koncentrerat och andra inte? Jag förstår såklart att fler faktorer är inblandande, gener, träning, vind och så vidare. Men ändå. De flesta av oss har bekymmer med att ”låsa fast” hundarna rätt. Sällan några problem med vägen ut eller att dirigera hundarna till området men väl där börjar knepiga. Hur många gånger har jag själv inte stått där mycket nöjd med en snygg dirigering till målet som ändå slutat som omständlig eftersom jag behövt styra och lägga mig hundens arbete därute. Just det kan vara en orsak i och för sig. Att jag går in för tidigt eller i onödan och inte låter hunden göra jobbet. Kontrollbehov känner nog de flesta retrieverförare till. Förutom allt det där är finns det en sak till som jag tror är rätt avgörande i träningen. Eller två saker blir det väl egentligen. Vi tränar inte tillräckligt svårt tillräckligt tidigt. Svårt som i svårt att finna apporten och vi har dålig koll på HUR hunden hittar apporten, om den gör det med hjälp av synen eller om det verkligen var resultatet av noggrant nosarbete som ledde till belöningen (belöningen =hitta apporten). Var det verkligen nosarbetet som gav resultatet? Redan ett närsöksområde på riktigt kort avstånd blir för väldigt många hundar oerhört mycket svårare om det ligger en RÖD liten dummy eller boll i området till exempel. Och en kort markering med röd boll på slutet kan ställa till det. Vi behöver lära hunden uthållighet tidigt i träningen. Får den att förstå att nyckeln till att finna är det lugna koncentrerade letandet. Det man lär först blir också det som sätter sig bäst och mest. Med andra ord kommer en hund som lär sig att det lönar sig att leta länge och uthålligt redan från inledningen av träningen blir bättre på att göra det i fortsättningen också, medan en hund som inte behövt anstränga sig för att hitta kommer fortsätta hoppas på enkla lösningar, kanske i form av att be om hjälp eller att till benen och ”springa hem” apporten.
Hur gör man för att få till det då? Några rätt enkla saker kan vara att man tänker på att hunden inledningsvis behöver ha hög retning /motivation för att orka leta uthålligt. Alltså använda övningar som ger en kombination av hög retning och svårt att hitta. En kort markering med röd boll i högt gräs till exempel. Så kort att det inte går att ta fel på avstånd. Åtta till tio meter i början kanske. En annan sak att tänka på är att använda apporter anpassade till övningen, eller rättare sagt till vad du vill få fram av övningen. Här vill jag slå ett slag för röda apporter, Om du tränar din hund i sökövningar av olika slag där du vill veta att hunden får utdelning av att använda nosen så använder du enbart röda eller mörkt orange apporter så du har full koll på att synen inte tar över. Till det lägger du bara ute en apport i taget så du inte riskerar att splittra hundens koncentration bland retningar och vittringarna eller riskerar byten/sök med apporten i munnen eller annat du riskerar att behöva korrigera hunden för. Från den allra första grundövningen i koncentrerat letande och framåt ser du till att använda röda apporter. Man skulle så klart kunna tänka att det inte är nödvändigt om man gömmer apporten i högt gräs eller i annan vegetation och det stämmer såklart men det finns ett par hakar ned det. Om du gräver ner apporten med händerna lägger du onödigt mycket vittring på den och förutom det har vi alldeles för lite markvegetation under halva året, i den här delen av landet. Så ett hett träningstips från mig är att använda röda dummie och röda bollar vid all form av ”letaträning”. Over and out.
Ps fler tips och övningar hittar du i våra övningsbanker Ds
