Major problem. Eller inte..
Vädret var fint idag med fast aningen dumt ur hundträningsyfte med tanke på skarsnö och is. Men alldeles lagom vintrigt i övrigt med någon enstaka minus och ljus himmel. Vinter är lågsäsong för mig och mitt jobb och ännu mer lågsäsong blir det när vädret och underlaget stoppar upp. Fördelen är att jag får mer egen tid, mer tid att göra och tänka och mer tid att förankra tankarna lite djupare. Jösses vad jag trivs när det finns tid för det och hur jag känner kreativitet flöda fram medan idéerna poppa som varma popcorn åt alla håll och inte bara ner i skålen när de ges utrymme. När det poppar som värts tar jag hundarna och går ut och tränar för att inte riskera att dra igång ännu fler projekt som känns nödvändiga och fullständigt rimliga i stunden men som jag vet kommer vara oöverstigliga en annan dag men mindre ledig tid. Hundarna är ju små projekt i sig de med. Alla min fyra unga är under utbildning och på väg och jag är den som ska organisera upp och föreställa vara deras projektledare. Ett tillräckligt stort projekt för att räcka mer än väl det närmaste året tror jag. Fördelen med att de är unga samtidigt är att jag kan låta deras träning flyta i varandra, jag kan jobba med samma delar i samma perioder med dem. I grova drag i alla fall. Just nu är det teckenträning som gäller. Besta behöver fortfarande mer av det, lilla Till är lite för bra på att fatta egna beslut i det och Lass och Pal är i det tidiga utbildningsskedet. Så jag kör dem en i taget i samma markområde med teckenträning fast med individuell anpassning. Roligt och effektivt. Utvecklande med, väldigt utvecklande med de här fyra olika individerna och hur jag behöver ställa om emellan dem.
Det är skönt att ha dem att umgås med och jobba med. Nödvändigt tror jag. Förpassas helt till nuet och görandet och släppa nyhetssändningar och tankar om Elon Musk och världspolitiken. Inte mycket känns tryggt och säkert där precis och med Musk och Trump vid rodret i USA känns det om något ännu osäkrare. Hur är det möjligt med så mycket galenskap på ett och samma ställe undrar jag? Det är väl lite galenskap i Sverige med för all del men inte alls på samma nivå. Lite mer oskyldigt. Åtminstone det här ärendet. Fast dumt är det ändå. Här handlar det om moderaten Christofer Fjellners krav på utökade öppettider på systembolaget eftersom det förstör hans livpussel när systemet stänger tidigt på lördagar. Major problem! Kan det ens vara ett förslag på allvar tänker jag? Och ett problem? Fast som vanligt kan jag nog för lite och tycker för mycket så jag bör förmodligen vara tyst. Men andra tycker också märker jag. Som Malin Wollin som skrev om det i sin blogg. Träffande tycker jag, för det är väl just så här det ofta är. En liten bit av hennes text klistrar jag in här.
”Skillnaden mellan stad och land har aldrig varit djupare än när en man som bor i Vasastan BRINNER för Systembolagets öppettider medan en kvinna på södra Öland undrar när nästa bussjävel går.
Det gör den inte, man får ringa och beställa närtrafik. ”
Det är tur jag har hundarna tänker jag igen, så jag inte hamnar på djupet i dumma politiska beslut. Hundar är så lyckligt omedvetna och oengagerade i sådant däremot kan de vara nästan otroligt engagerade i ett gäng tennisbollar. Eller några godbitar om man frågar Besta. Hon blir så GLAD för varje lite godbit hon får, som en unge med åkpass på Liseberg ungefär. Jag tror till och med hon är glad för godbitarna innan hon ens fått dem. Det räcker att hon anar att det kan finnas en godbit eller något ätbart i närheten för att glädjen liksom ska rusa fram i henne. Pal har samma känsla för tennisbollar och det tycker jag allt är lite mer ändamålsenligt. Enklare och mer användbart. För mig och mitt ändamål i alla fall. Men med en viss anpassning efter Bestas önskemål fungerar i alla fall teckenträningen tillfredställande nu. Gulliga, knubbiga hund.
