Alla dessa hundar
Fotot i inledningen. Det är på mig och Flow i vad man lite skämtsamt men uppriktigt skulle kunna säga ett av de få tillfällen då vi upplevde flow. Tillsammans alltså. Fotot är från fjärde mars tjugohundranitton och återigen undrar jag hur år kan passera så snabbt. Jag undrar en annan sak med. Var i hela världen fotot är taget för jag känner inte igen mig alls. Det skrämmer mig lite att jag inte lycks placera var vi var någonstans och i vilket sammanhang. Att det var ett hundträningssammanhang är givet förstås. Men var?
Fotot får mig att tänka på ur otroligt mycket jag fått uppleva genom hundarna. Så många platser vi besökt och människor vi lärt känna. Ett helt liv har skapats genom alla äventyr hundarna tagit med oss på och jag hoppas på att det blir många fler. För tillfället blir det mest små äventyr på hemmaplan eftersom vi har valparna att se till och annat att sköta om. Självvalt. Men det duggar tätt med vardagsäventyr ändå, bara en sådan sak som att träna Lass ät lite av ett äventyr faktiskt. Händelserikt om jag säger så. Men i jämförelse med träningen med Flow för sex år sedan ter sig Lass och min träning som en mild vårbris. Det skadar inte att bli lite påmind ibland om vad som varit och vilka lärdomar man fått med sig. Ännu bättre är det om jag kommer ihåg att använda mig av dem med, lärdomarna, och omsätta dem. Förmodligen gör jag det till en viss del undermedvetet fast jag inte tänker på dem i termer som ”kommerduihågdengångennärdetblevpådetvisetochdugjordesåförattlösadet”. De finns väl med ändå, erfarenheterna och lärdomar och verkar lite i det fördolda så att säga. Jag tänker lite på Flow och Lass och inser att de är rätt lika faktiskt, allra mest till utseendet tror jag men det finns helt klart andra likheter med. Skillnader finns det också, den största är att Lass inte har drevskall som Flow kunde ha och att Lass har en betydligt mer balanserad sida än Flow, och att Lass är livlig medan Flow var impulsiv. Ungefär så.
Ikväll har vi tagit in valparna i köket för första gången. Så kul att studera dem och se hur de tog sig an den nya miljön. Det tog inte lång stund förrän de minglade över hela köksgolvet och över slottsherren som satte sig där. Mamma My var med och övervakade det hela med. När de började bli trötta blev det kvällsmat och kloklippning innan de somnade på fårskinnsfällen runt mamma My. Så gulliga!
