När knappt det bästa är gott nog

Wirre far runt på köksgolvet och biter. I allt. Livlig och påhittig. Jättesöt såklart men lite småjobbig på valpars vis. Lyra far runt på andra sidan grinden med tratten i högsta hugg. Hon är också jättesöt i t-shirt och parabolkrage och lite småjobbig på äldre hundras envisa vis. Hon tar igen hänsyn till trattens begränsningar alls och inte till något annat heller egentligen. Hon gör sitt på sitt eget sätt och är helt nöjd med det. Men ibland måste jag bestämma och allt som oftast fogar hon sig i det även om vi kan ha lite meningsskiljaktigheter inledningsvis. Idag när slottsherren åkte till jobbet blev det min uppgift att byta t-shirt, tvätta hennes så och smörja in den könsliga huden runt såret. T-shirten passar ett barn i två års åldern, och så Lyra då, och det ungefär lika krångligt att klä på henne som en det är att klä en tvååring tänker jag. Men hon sköter sig fint ändå, ligger snällt på rygg medan jag tvättar rent och smörjer och protesterar inte nämnvärt när jag böjer hennes framben och tassar i knasiga vinklar för att tråckla in dem i tröjärmarna. När jag är färdig blir hon piruettglad och snurrar flera varv på golvet så tratten sopar ner allt i sin närhet. Tolv kilo cockercharm. Med tratt. Hon är inte riktigt lika charmig på nätterna för då har hon starka åsikter som stör min nattsömn. Lyra tycker inte om att vara ensam. Och ensam tycker hon att hon är även om det ligger sju andra hundar precis på andra sidan grinden. Det duger inte för henne, hon vill känna närheten fysiskt även om ingen får ligga helt intill. Jag blir inte riktigt klok på henne med det. Men faktum är hon hon inte bara jävlas med oss när det gäller ensamheten, hon blir märkbart stressad. På riktigt. Första nätterna i tratt tänkte vi att det trots att vi inte har hundar på övervåningen var bäst att Lyra sov med oss i sovrummet där. Efter sårvård och smärtlindring för Lyras del gick vi och lade oss. Det gick väl både bra och dåligt, mest dåligt och mest för mig för Lyra vankade runt i sovrummet och slog tratten i väggen och flåsade mot mitt ansikte så det var hopplöst att sova för både henne och mig. Nu när det gått några dagar och vi har full koll på såret med hjälp av antibiotikan, t-shirten och tratten fick hon sova nere men på andra sidan grinden så ingen av de andra skulle få för sig att slicka eller bita i hennes t-shirt. Det gick inte heller så bra för hon kan bara inte sova ensam. Och rakt inte på fel sida grinden. Det visst vi ju egentligen redan innan så det var dömt att misslyckas redan på förhand. En halv natt senare fick Lakrits gå in och lägga sig i samma rum som henne och sedan sov vi gott allihopa. Nu har vi ett fungerande system. Det är ett fasligt fixande för att cockerdrottningen ska vara nöjd men är man nio år och aldrig har sovit en endaste natt utan närhet och dessutom är skadad har man såklart rätt till både särbehandling och uppassning. Givetvis. Hon förväntar sig lyxhotell standard och det ger vi henne. Det är ju trots allt Lyra the Queen det handlar om.