Ovanligt bra batteridrift
Han är så aktiv. Wirre. Minns inte om vi haft en så aktiv valp tidigare. För drygt ett år sedan skrev jag om Pal när han var liten och jag har i bakhuvudet att jag skrev att han eventuellt var den livligaste valp vi någonsin haft. Jag står fast vid det men Wirre är ta mig sjutton vildare. Kanske inte livligare men busigare. Mer på. På allt. Det bådar gott för framtiden men är aningen jobbigt för stunden.
Det för mina tankar vidare och tillbaka till helgens kursdagar för Janice Cunningham med. Vikten av kommunikation, kroppspråk och att sätta gränser blev påtagligt. Där med. För hur det än är med hundträning så faller det vi inte är nöjda med till nittionio procent tillbaka på oss förare. Något som Janice var noga och rättfram med att tala om. Små förflyttningar av vår kropp, av händer och fötter och framförallt vad skillnaden i kommunikationen blir om vi har en spänd eller avslappnad kroppshållning. Ett område inom hundträningen som jag för min del tycker vi ofta missar mycket i. Lugnet, närvaron och att inte vara för pedantiskt i detaljer i utförandet utan möta och bekräfta hunden i rätt känsla. Inget hokus pokus och inga cirkuskonster, enbart kommunikation och relation, rätt och fel och tydligheten emellan det. Det jag för min del uppskattade mest med Janice var just hur hon jobbade med varje förares tydlighet i kroppsspråk och sinnesstämning för att den vägen få hunden i rätt balans. Utan höjda röster varken i korrigeringar eller beröm och belöningar. Lågmält och stilla men tydligt och bestämt. Lite av tillbaka till rötterna för min del. Gamla väl beprövade sanningar blandat med nya lärdomar. Uppskattat av mig för i det är här hittade jag hem.
Kursdagarna var också unga Pals introduktion till gruppträning och träning på bortaplan. Mycket att ta in för både honom och mig med andra ord. Inledningsvis var vi superladdade både två. Ovana i miljön och i att förstå och ta instruktioner på engelska och försöka föra hund på ett vettigt och samlat vis samtidigt. Nästan övermäktigt det allra första men vi lugnade oss båda när vi landat lite och förstod Janice tankar bättre. Resten av kursdagarna var riktigt fina och givande och det fanns absolut flera guldkorn jag plockar med mig hem och bär nära hundtränarhjärtat framöver. Några andra delar ska jag fundera lite över, de kräver en djupare reflektion på det lite mer filosofiska planet innan jag går vidare med dem. Jag är för övrigt väldigt nöjd med Pal. Hur han höll fokus och var på hugget när han skulle vara det och lugn dess emellan och hur vårt samarbete och grunderna vi jobbat fungerade i allt det nya. Ett bra kvitto på att vi är redo att ta klivet vidare ut i olika träningssammanhang.
Valpen igen. Jösses. Var sitter avknappen på den här tro? Eller som slottsherren sa –”han verkar ha ett väldigt stort batteri”. Ett särdeles gott självförtroende har han med. Han är liksom navets mittpunkt hela tiden. Jag skrev härom sist att han fått en tillsägelse av Lyra och att det brukar räcka med en sådan för att förstå ALLVARET men jag vet inte med Wirre. Han verkar ha glömt tillrättavisningen och lever farligt flera gånger om dagen när han utmanar cockerdrottningen med en tonårings odödlighet och hoppar rakt in i hennes tratt eller springer rätt över hennes framtassar. Det behöver tydligen bli en smäll till för honom, en påminnelse om att inte utmana överheten i onödan. Och inte i nödan heller för den delen.
