Världens bästa valpköpare
Finns det något så avväpnande som en hundvalp med ledsna ögon och mjuka hängande öron? Jag är tveksam till det. Men lite dubbel till det för det hindrar inte att de är jobbiga ibland. Riktigt jobbiga faktiskt. Som vilde Wirre. Jag undrar lite hur slottsherren ska få ordning på den här valpen men det löser sig alldeles säkert det med. Han är full fart framåt, oblyg och våglig Wirre. Kan utan vidare kasta sig upp i famnen på främmande människor, in i bilar och upp på ryggen på okända hundar. Inget av det är särskilt lämpligt alls men det är gott att se tågan i honom. Den vill vi ju ändå ha. I helgen har vi haft kennelläger och fullt av hundar och människor här och inte heller då var Wirre blyg. Han fick vara med på utvalda lämpliga delar men mest vistas i valprummet tillsammans med sin barnvakt och med sin syster Essa som var här på lördagen. För vi orkade helt enkelt inte passa på honom och snubbla över honom hela tiden. Nu när alla har åkt hem han somnat i husses knä för precis som för oss är kennelläger galet roligt och intensivt men fruktansvärt uttröttande. Tröttande på ett mycket bra sätt.
Vi har verkligen haft magiskt fina dagar tillsammans men vädergudarna på vår sida och guidning av toppeninstruktörerna Heidi Kvan och Bjarne Holm. Duktiga hundar, härliga människor och bra diskussioner har det varit med. Givetvis går inte allt lysande för alla hela tiden, så funkar det inte med hundträning. Det är ”up’s and down’s” mest hela tiden och evigt försök att hålla balansen där emellan. Men kul är det för det allra mesta i alla fall och otroligt utvecklande. Vi så glada och tacksamma över att ha världens bästa valpköpare som alla verkligen tar hand om sina hundar på allra bästa sätt och ställer upp och kommer när vi ordnar träffar om de har möjlighet. Det uppskattar vi oerhört mycket och det ger mersmak så redan nu börjar planerna för nästa års läger ta form, då förhoppningsvis med ett gäng Kopparhultslabradorer som deltagare med.
Strax innan kennellägret började hade jag årets första kursdag på Ulkeröds gård med. Alltid lika fint att få komma dit och hålla kurs på de fina markerna och serveras utsökt lunch i gårdens restaurang. Det var samma visa här, härliga hundar och människor, vackert väder och en utomordentligt bra funktionär i Johan. Stort tack alla för en fin dag tillsammans. Det är lite märkligt bara tycker jag, hur timmarna kan rusa på så fort under dagen. Med nya marker att ta sig an såg jag oändligt med träningsuppgifter och övningar att göra med olika terrängsvårigheter och annat. Vi hann bara en bråkdel förstås, för trots en heldag till förfogande så ville inte tiden riktigt räcka. Men det blir fler kurstillfällen redan nu i maj och då kan jag spinna vidare med de uppgifterna jag bara hunnit närma mig i tanken än så länge. Kul!
Dagarna har som sagt hastat iväg, jag har varken hunnit läsa eller skriva men jag har hunnit vara ute och låta mig överväldigas av vårens ankomst med spirande björkar och mattor av blommande vitsippor på marken. Tiden nu med det första skira gröna bladverket som låter solens strålar leta sig in emellan trädstammarna över blommanda harsyra och vitsippor är magiskt vacker. Det är en kort period av det nu innan allt sedan går över i sommarens täta lummighet. Så det gäller att passa på. I veckan som kommer ska jag göra mitt yttersta för att se så mycket av vitsipporna jag bara hinner medan de blommar som mest. Kaninungarna ska jag titta med när de kikar fram med för de är i en urgullig ålder nu. Två av dem är ljust grå med charmig lejonman har jag hunnit se, några andra är vanligt viltfärgade och en är så mörkt stålgrå att den nästan är svart. Det finns fler andra med i flera färgvarianter med men jag har inte sett till dem på ett par dagar, de verkar förståndigt nog haft vett på att hålla sig undan rätt bra nu i helgen när nya människor och hundar vistats runt slottet men de dyker säkert upp igen. Jag ska ta mig tid att titta på valpen med, försöka tänka på att njuta lite mer av umgänget med honom för en valp är bara valp en gång och det är dumt att långt framåt. Även om valptiden med en sådan här intensivare individ är aningen ansträngande emellanåt.
