Vid den här tiden varje år

Så blir det kväll igen och lugnet lägger sig över slottet. Alla är aningen trötta efter den intensiva kennelägerhelgen och alla besökare. Trötta men tillfreds och nöjda. Gulliga Lillie är lite extra trött för hon spenderade stora delar av dagen på Blå stjärnas djursjukhus för vidare utredningar eftersom höstens bekymmer med vänsterbenet inte alls vill rätta till sig. Vilde Wirre har sträckt ut sig på köksgolvet och ligger för ovanlighet skull helt stilla, radiosporten strömmar ur radion och slottsherren och jag äter vårens första rabarberpaj. Rabarberpaj är alltid gott men ingen gång är väl i närheten av så god som vårens allra första? Det är något särskilt vid den här tiden varje år. Vad det är för sport som pågår vet jag inte och bryr mig inte direkt om heller för varken jag eller slottsherren är sportintresserade men radion står på till vi går och lägger oss och det är definitivt något hemtrevligt och småmysigt med sportkommentatorernas engagerade röster. Jag tror förresten det är hockey för de pratar om perioder hör jag. Det känns lite fel faktiskt, med hockey så här långt fram på våren. Naturligare och mer passande med fotboll egentligen.

Alltid när jag varit på djursjukhus några timmar och vandrat runt bland undersökningsrummen i korridorerna och suttit i väntrummet och studerat hundar och deras ägare en stund vill jag byta jobb. Vara veterinär med erfarenhet och känsla i händerna och specialisera mig inom något område. Jag blir berörd av att se skickliga veterinärers vana händer röra sig över hunden och hur de med något som för mig liknar taktil massage överför informationen mellan hund och människa med känsliga händers hjälp. Det är så vackert att se att jag får tårar i ögonen fast det förmodligen är mer av vanlig undersökningsrutin för dem och inte alls så där nästan övernaturligt som jag finner det. Jag vill blir ortopedveterinär, så är det, med specialistkompetens ut i fingerspetsarna. Dumt bara att jag inte kom fram till det för trettiofem år sedan för nu är det omöjligt att hinna fixa utbildningen och skaffa den långa erfarenheten som behövs. Jag får fortsätta angripa hundintresset från annat håll istället. Kanske fördjupa mig i hanteringen av hundarna och utveckla kursverksamheten med kurser i hanteringsträning och fördjupande relationsbyggande så hundarna kan möta veterinärerna och besken på djursjukhusen med lugn, trygghet och tillit till undersökande händer? Det finns mycket roligt att fundera över och göra inom området, jag önskar bara att det fanns några obokade dagar till i varje vecka att använda till det. Vi får se i vanlig ordning. Vad det blir och om det blir.