Marvelous May
Jag hann knappt skriva det där om att jag saknade regnet för morgonen därpå var det över oss. Regnet. Ett snällt stilla strilande vårregn över torr jord och en dammig tillvaro. Befriande tycket jag och njöt lite extra av morgonpromenaden. Regn kan ha den effekten när det kommer i rätt läge och inte varar längre än ett par timmar som det gjorde då. Efter regnet var det jobb. Fantastiskt nog klarnade det upp precis till det att kursdagen började. Ännu en vacker vårdag hos Anna på Boda blev det. Så fint för mig med nya variationsrika marker att lägga upp övningar i, ombyte förnöjer alltid, och att bli serverad både fika och lunch under dagen och kunna få ägna mig fullt ut till själva kursjobbet. Lägg till det trevliga människor, ett gemensamt intresse och duktiga hundar. Jag skriver det så ofta så ni vet det redan men det blir en upprepning igen. Det är fint att ha ett jobb som inte känns som ett jobb. Inte på det klassiska jobbviset i alla fall. Mitt jobb är ren lyx, minus värdelöst trist väder under vinterhalvåret vissa dagar men de är sällsynta. Nu i ”marvelous may” existerar de knappt, dåligt majväder är på sin höjd regn och nio plusgrader och det är som regel bättre än vilket väder som helst i februari.
Dammen i morse, en tidig morgonpromenad med Pal och Besta. Två vattendummie i västen och varsin längd i ”kanalen” för hundarna. Men först ett oväntat möte. Ett sångsvanspar gled om kring på dammen när vi kom dit. De svävade fram över vattenytan som radiostyrda båtar. Stora fåglar i en så pass liten damm. De lyfte efter en stund medan vi stod i strandkanten och tittade på dem. Anade väl oråd förmodar jag och fann det bästa att ge sig av. Bra val tyckte jag för då kunde hundarna få simma sträckan efter apporterna som jag tänkt. Det blåste en del så de lätta vattenapporterna drev iväg vilket gjorde att simlängden blev längre än planerat. Pal har stor vattenpassion, väldigt stor och utöver det en väldigt stor passion för apporter så jag tror inte ens han funderar över att landvägen är ett alternativ. Det skulle den annars kunna vara i det hör fallet för dammen smalnar av så det blir lite att simma i en kanal. Han höll rak kurs oavsett det, simmade stadigt mitt i vattenfåran hela vägen, fann apporten och simmade samma väg tillbaka. Väldigt bra för jag hade inget riktigt genomtänkt tanke om vad jag skulle gjort om han valt ett annat alternativ. Besta simmade lika snyggt hon, stadigt och rakt. Men hon är mer tränad i dammen så skam vore väl annars. Fast å andra sidan har hon inte riktigt lika stark passion som Pal varken för vatten eller apporter så det skulle kunna ha tagit emot någonstans efter vägen. Men nu det gjorde det inte. Guldstjärna till guldhunden och till mitt svarta lilla labradorunderverk med. Enbart en simsträcka fram och tillbaka och en apport var men den träningen räckte för att göra min dag. Hundarnas med tror jag även om de självfallet gärna hade fortsatt ett tag till. Det hade jag med men jobbet som knappt är ett jobb kallade på mig och att komma försent var inte aktuellt. Men de hinner simma fler dagar. Vi är bara i början av början än så det är onekligen ingen panik med vattenträning överhuvudtaget. Hela sommaren väntar på oss. Namaste.
