Om natten är alla kor svarta

Barfotafötter på mjuka gräsmattor en tidig morgon. Det är något särskilt med sommaren! Även om barfotafötter nu för tiden bytts ut mot foppatofflar eller träskor i morgondaggen. Fötterna har bestämt blivit känsligare med åren, eller förståndigare. Det kan gör ont både på vassa stenar och getinggaddar och sniglarna är obehagligt slemmiga. Nu är det kväll igen och jag sitter på altanen igen och tittar på slottsherren när han tränar Lyra och Vi en stund till kornas råmande. En hel flock brunvita landskapsvårdare går sedan igår i ekdungen på bete. Jag tycker redan om dem medan hundarna är lite mer avvaktande. Jag tror de undrar vad de stora djuren gör i träningsmarkerna. De har ingen direkt kovana heller, ingen alls närmare bestämt, här har bara funnits mängder av vilda djur som tills korna kom igår. Så det är helt nytt för hundarna och jag tror kornas nyfikenhet chockerar dem en smula. För kor är ju inte direkt av den blygsamma sorten. Fördelen med hundarnas avvaktande kosinställning är att jag fick ett rasande fint spontant fotgående när vi passerade kohagen. Det gäller att ta vara på vardagens små glädjeämnen och fördelar.

Om dagarna promenerar jag en del med hundarna i skogen. Svampögonen är påkopplade eftersom det är säsong för sommarkantarellerna, så promenaderna tar lite längre tid än vanligt. Hundarna är såklart med och håller sig någonstans i min närhet. De bryr sig inte mycket om gula kantareller men Lakrits letar pinnar som han brukar och bär dem sedan genom hela promenaderna. Häromdagen hittade ha en platt ciderburk mitt i skogen när han redan valt ut en favoritpinne. Jag såg hur fundersam han blev, pinne eller burk? Han övervägde en stund, värderade och valde burken som han sedan glatt hystade runt i luften och rullade sig på. Jag för min del lägger ingen värdering i det, pinne eller tomburk spelar mindre roll, men hade han bytt ut ett vilt mot en tomburk hade jag nog haft en annan åsikt. Men Lakrits är en smart och effektiv hund, i överkant seriös ibland skulle jag vilja påstå, så det skulle troligen aldrig hända. Det är ju skillnad på arbete och lek även för en hund. Drottning Lyra är ju i höglöp som jag skrev tidigare, på väg ur verkar det som nu. För säkerhets skull sover med oss (husse) på övervåningen om nätterna. Fast hon är lite lurig Lyra och kan få för sig att smyga ner till hanhundarna när vi sover som bäst. För att gardera oss mot labracockervalpar (för hon har valt ut Bäst som far till hennes kommande valpar denna gången med) förekom vi henne genom att sätta upp en av de fina stora tygburarna vi vann i våras intill sängen. En utmärkt hydda till Lyra tänkte vi och trygghet och ostörd nattsömn för oss. Förnedrande med bur tyckte Lyra och vägrade att gå upp för trappan redan nästa kväll efter en natt i hyddan. Över min döda kropp sa hon och vägrade ta ett endaste trappsteg trots lock och pock. Hur det gick? Lyra slapp buren såklart och fick sova på fällen nedanför husses säng medan buren fick agera trappgrind. Det finns visst lösningar på allt. Lyra är nöjd och trippar nu så glatt upp och ner för trappan igen. Jag säger inget…