Bot, bättring och basics
Med en dåres envishet håller jag fast vid vad jag tycker. Jag låter mig inte påverkas av andras tyckande utan håller fast vid min linje utan att störas av andras åsikter och tankar, för jag vet hur jag vill ha det och vad som är rätt. Fast riktigt så är det inte. Inte alls faktiskt. Jag är nog mer som de allra flesta andra. Vacklande och tveksam. Beroende av andras gillande och uppskattning. Ständigt sökande efter bekräftelse.
Jag ser på ”Så mycket bättre” tillsammans med slottsherren och cockertjejerna och slås av att det är likadant för kändisarna i programmet. Trots att alla där är professionella musiker som i många år försörjt sig på sin musik så tvekar de. De vacklar, känner sig otillräckliga och är rädda att de andra artisterna inte ska uppskatta och tycka om deras tolkningar av låtarna. De som borde stå där självsäkra och stolta över vad de presterat tidigare och över vad de fortsatt levererar. Jag funderar över vad det där egentligen handlar om. Dåligt självförtroende? Ödmjukhet? Eller kanske förväntningar? Högt ställda förväntningarna som vi har på oss själva och förväntningar som kanske andra har på oss. Det kan bli ett elände ibland och göra att vi inte ser ”rent”. Jag kommer på mig själv med att säga till slottsherren när vi tittar på programmet att ”nu ska Miss Li tolka en låt det, den kommer säkert bli super”. Mina förväntningar på Miss Li är nämligen höga, skyhöga rent av för jag vet att hon brukar vara bra och prestera högt. Fast alla låtar blir faktiskt inte på högsta Miss Li nivå och jag känner mig genast lite besviken. Utan rätt till det egentligen. Miss Li är ju trots allt bara en människa hon med och om allt hon gör inte blir perfekt så blir hon egentligen bara mer mänsklig och ännu lättare att tycka om. Jag lovar mig själv att försöka sudda ut mina förväntningar till nästa avsnitt av programmet. Förresten blir väl aldrig någonsin en upplevelse av en låt eller en artist så bra som de gångerna när man hör dem utan någon som helst förväntan? När man lyssnar eller ser med öppet sinne opåverkad av förväntan och andras synpunkter.
Vi gör det med oss själva och hundarna med. Ställer gräsligt höga krav på uppförande och utförande. För ingen vill väl tappa stilen och visa upp ett nederlag? Vi var på andjakt idag och den gule fick vara med och jobba igen. Lyckliga både han och jag såg vi fram emot dagen och mer eller mindre stormade in i arbetsuppgifterna. Där här var kul sa Bäst och jag höll med. Ända till jag skulle skicka den gule över en damm för att hämta en and på andra sidan och han gjorde sig egen variant av åtlydnad på både tecken och signaler. Måttligt förargad och besviken lyckades jag till slut stoppa upp den gules något egensinniga framfart med en stoppsignal och efterföljande rösthöjning (det var på eftersök efter avslutad jakt så det gick an att höja rösten) och ta mig runt dammen och plocka upp fågeln och sedan den gule där han satt parkerad efter stoppsignalen. Jag inser att det var något oklokt av mig att förvänta mig att lydnad på avstånd skulle sitta i en något övertaggad hund efter ett par månaders vila. Än en gång blev jag också påmind om att träning är färskvara och nödvändigheten av repetitioner och basicträning efter ett längre avbrott. Det är inte hunden som brister, det är jag. Dags för bot, bättring och basics.
