Åter igen gryr dagen..
Jag vet inte. Vad är det som gör att en del valpar tar så stor plats. Som fyller utrymmet inomhus och hela ens existens med sin närvaro. Svårt att sätta fingret på men visst är det olika. Lass fyller mig. Det handlar inte enbart om hennes energinivå. Den får nog anses normal och hanterbar. Hon är ju ändå en cocker spaniel. Det är något annat. Något med hela hennes uppenbarelse. Hur hon tar in informationen. Sättet hon stadigt möter min blick. Begrundande. Hur hon vågar utmana. Toarullarna. Dem hon inte från springa och hämta i badrummet. Ju mer förbjudet något är desto mer värdefullt. Toarullarna toppar listan. Tätt följda av den lilla fårskinnsdynan på min stol vid köksön. Den är konstigt nog fortfarande hel trots hennes framfart. Jag tror hon blir vår nya cockerdrottning och jag är lite osäker på vad jag egentligen tycker om det.
Fröken Vi har tålamod med henne. Det har övriga flocken med. En här av änglars tålamod men ändå gränssättande. Jag tittar, tar in och lär. Varje dag denna ynnest att få följa en flock och dess samspel, deras språk, inviterna och begräsningarna. Jag lär mig av dem hela tiden. Det är inte som att jag medvetet studerar dem genom att sitta flera timmer på en pall och bara se på utan mer hur de rör sig runt mig i flödet av timmar under dagarna. Hur de finns där med mig. Ett eget litet forskningsprojekt som pågått under många år vid sidan av allt annat. Fast det var väl att ta i att kalla det forskningsprojekt. En stilla studie möjligen, med nöjet helt på min sidan och uteslutande för min egen del. Det räcker väl bra så?
Det händer mycket tunga och jobbiga saker i världen. Jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli med allt. En överenskommelse idag ger åtminstone fyra dagars vapenvila i striden emellan Israel och Hamas och en del av dem som hållits som gisslan har släppts. Fyra dagars tidsfrist men vad blir det sen undrar jag? En dansk oerhört framgångsrika dressyrryttare och förebilden har polisanmälts för djurplågeri och blivit avstängd från danska landslaget med omedelbar verkan. Så var det med den framgången och förebilden tänker jag och blir så in i märgen arg och besviken. Visst, en del är säkert kryddat och en aning vinklat och överdrivet men ingen rök utan eld. Jag blir arg och besviken och jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket sådant här som pågår bakom kulisserna i häst och för all del hundträningsvärlden. Men. Jag kan för lite, vet för lite och tycker för mycket så jag gör nog bäst i att bara vara tyst. Men det är sjukt att sådana här saker kan pågå överhuvudtaget och jag är sjukt ARG över det. För övrigt är jag sjukt ARG över krig och orättvisor och maktbegär med. HELVETE!
Men så finns ljuset med och alla glada ödmjuka människor, livsnjutande hundar och solen som lyst hela dagen idag. November från sin vackra sida, lite kallare och lite mindre lera. Och när det trevliga jobbet med fyra fina golden var över för dagen drog slottsherren med mig och unga Besta ut för ett kort träningspass i skymningen. Markeringar med apportkastare till fyra olika områden och två rådjur i språngmarsch genom området samtidigt som markeringarna föll. Spännande och händelserikt. Vi skickade Besta och Lillie växelvis till de olika områdena. Besta gör mig glad. Något har verkligen vaknat ordentligt i henne och hon känns tålig och stark. Jag har väl skrivit det typ femtio gånger den senaste tiden förmodligen. Men jag är verkligen glad för det. Glad i henne. Namaste.
