Att tillåta sig tvivla utan att sjunka

Lass har haft två highlights idag. Det första var när hon hjälpte mig att plocka undan sommarblommorna(som otroligt nog varit fina tills för några dagar sedan) och fann en stor kardborre med stjälk i en av krukorna. Den attackerade ho sedan med förstånd som om den vore en skorpion eller något annat livsfarligt. Hon slog den med framtassen, hoppade runt den och försökte sedan ta den i munnen med taggar och allt. Tisteln fick ge sig efter ett tag och Lass bar stolt in den till en av bäddarna. Det andra roliga var när Lad fick komma in i köket och hon fick leka med sin favoritstorebror på köksgolvet. Lad är väldigt rolig och imponerade tycker hon. Häftig liksom, en riktigt tuff kille att se upp till. Tydligen. Lakrits tycker hon inte är rolig alls för han går inte att leka med, det har hon insett för längesedan och Mer uppfostrar och styr och ställer för mycket för att det ska falla henne helt i smaken. Men Lad. Han är perfekt han. Nu har hon frikostigt delat med sig av sin tugg-groda och ligger tätt intill och tittar när Lad äter upp den. Jag tror i och för sig inte hon hade så mycket val annat än att dela med sig av grodan i det här fallet men hon verkar nöjd med det ändå. Vad gör man inte för att få hänga med en riktigt tuff kille?

Annars har det nog inte varit så där värstans uppåt för Lass idag för jag bestämde att vi skulle ah ytterligare en lektion i koppelgående och att det nu var det dags att ta steget från att bara hänga med i kopplet till att gå intill mig utan att nosa eller bita i kopplet. Det får bli så nu för det behövs lite ordning. Förvisso är hon inte så gammal än men hon är av den sorten som behöver lite att jobba med. Det är min uppfattning i alla fall. Hon är rätt annorlunda jämfört med sin äldre halvsyster som allt kan hon med men är mycket mjukare i hanteringen. Lilla Till, Lass halvsyster, kommer alltid var lilla Till och med hennes samarbetsvilliga inställning är det hyfsat lätt att ”plocka tillbaka” det som behövs när det behövs. Så verkar det inte med Lass, hon är en mer självsäker tjej och jag vågar inte annat än att hålla i henne rätt ordentligt redan från start. Rädd att hon kommer välja bort mig fullständig annars. Lass är inte ”lilla” Lass, hon var det en kort stund som valp bara, nu är hon mer av ”tuffa” lass eller ”kavata” Lass. Eller möjligen ”besvärliga” Lass vissa stunder av dagen. Kärt barn har många namn eller så räcker det gott med bara Lass. Nu sover hon igen. Jag måste säga att det ändå är förbaskat skönt att ha en valp som förstår sig på vikten av tidiga kvällar. Räddningen just nu när jag är lite valptrött. Det är inte så konstigt att jag är det tänker jag när jag räknar efter och konstaterar att vi har fem hundar under två och ett halvt år i slottet. Det betyder i genomsnitt en valp var sjätte månad i slottet de senaste åren. Tänk vilket privilegium ändå. Och vilket passande..

Förresten är nog det valptrötta på väg att gå över för jag börjar närmar mig nästa fas. Unghundströttheten. För nu när alla valpar vuxit till sig lite har vi ett helt koppel av unghundar istället. Jag bävar och avundas. Tveksam över om det ör bättre. Det kommer att bli kul i alla fall, är redan kul, och skitjobbigt förstås. Tur att jag älskar charmande unghundar och träning av dem tänker jag och tittar med mjuka ögon på alla unga hundindivider som omger mig och slänger små ömhetsbetygelser genom att trumma med svansarna mot golvet när de märker att de är iakttagna. Jag har ett styvt jobb framför mig. Det vet jag, Hur charmiga unghundar än är så är de mycket att hålla i. Jag tvivlar ibland såklart, på hur jag ska orka med dem och på min förmåga som hundtränare. Jag vill vara någon de ser upp till och inte bara en curlande praktisk lektant som snällt öppnar dörren för dem när de vill ut och roa sig en stund. Med avund ser jag youtube klipp på vältränade unga hundar som inte har blicken någon annanstans än rakt in sin förares ögon trots att denne både filmar och pratar förklarande om träningen samtidigt som hunden tränas. Så ser det inte riktigt ut här kan jag säga. Multitasking är verkligen inget för mig. Jag har fullt upp med att vara närvarande och tillräckligt värdefull för hundarna utan prat och filmande. Mer än fullt upp faktiskt. Jämmer.