Days like this

Ska jag verkligen skriva det igen tänker jag. Men det ska jag såklart. För det är sannerligen ett undantag med sådant här väder i november. Sol igen. Blek och låg förvisso. Rakt i ansiktet men alldeles underbar. En stilla vind. Milda snälla grader att omslutas av. Jag jublar inombords. Det må vara ovanligt och en smula skrämmande med vädret kanske. Men jag kan inte låta bli att älska när novemberdagarna är som septemberdagar. Men mot skymningen blev det ändå lite kallt ute på fälten och jag saknade mina vantar. Så helt annorlunda är det inte ändå tänker jag.

Dagen inleddes annars lite motsträvigt trots novembersolen. Jag skulle jobba med webshopen och uppdatera några grejer och var så nöjd med resultatet av det jag fixade med igår. Idag var det däremot en ny dag och nöjd fick jag inte var särskilt länge eftersom jag gjort ett fel någonstans så priset på varorna inte gick att ändra. Frustrerande, särskilt då jag inte kom på var felet låg. Promenad med ystra hundar i solen och skogen istället. Vi tog en väg genom skogen över fälten till en annan skog där vi inte går så ofta. Uppenbart extra spännande med ny väg och tydligen nya dofter för både Till och Lass var långt mycket mer intresserade av dofterna än av mig och min önskan om en skön avkopplande promenad i tystnad. Promenaden blev allt annat än tyst och ord som ”nej”, ”sluta” och ”lyssna för helvite” användes i hög frekvens. Vissa dagar är väl bara sådana förmodar jag. Liksom lite ur balans från början. Rent hundmässigt har jag nog tappat Lass en del nu med, när hon löpt och dagarna varit kortare. Jag har effektiviserat bort hennes egentid. Tänkt att hon inte behöver tränas nu under löpet så hon har fått gå med på promenaderna med Besta och Till istället. Så hon också fått komma ut och min tid räckt till lite bättre. Jag har tyckt det har gått lysande. Vilket det har till stora delar med men jag märker nu att det gett en lite bitter eftersmak. Det är oundvikligt att jag tappar lite av den konsekventa tydligheten Lass behöver när jag är ute med flera hundar samtidigt såklart. Jag har inte ögon i nacken och är alltför disträ för att hålla den koncentrationen det(Lass) kräver under en hel promenad. Inte oväntat vänder hon varje litet kryphål till sin fördel och ser en möjlighet hon inte är sen att utnyttja. Hon behöver fortfarande ramarna ser jag nu. Vi är inte redo att släppa på dem än. Så nu när löpet är över blir det tillbaka in i träningsfållan, backa hem och ta tillbaka. Dagen rättade till sig efter hand. Humöret steg i takt med solen. Felet i webshoppen avhjälptes och duktiga flatekipage kom på träning och lyfte min dag ytterligare. Namaste och nåd.