De yngsta

Nu sover hon vid mina fötter igen, den gula valpen. Tillsynes nöjd med dagen vilket jag också får säga mig vara. Jag mjukstartar det nya året, ett lugnt och fint uppvaknande som till våren kommer att mynna ut i hejdlöst mycket aktiviteter. De flesta jobbrelaterade. Så är det väl för rätt många tänker jag, lite lågsäsong så här års innan det brakar loss. Det finns så mycket kul man vill göra och vara med på också. Utbudet av roligheter är stort. Det är tyvärr elräkning med just nu. Stor alltså.  Den gör det lätt att hålla sig för gapskratt men inte mycket att göra åt mer än att betala, se glad ut och glömma fort. Jag gör så när jag tränar hundarna ibland med känner jag, ser glad ut och glömmer fort när det går fel. Jag tror det är en bra strategi för det duger inte att hänga kvar i missnöje. En liten väldigt snabb analys bara sedan är det framåt som gäller. Jag grämer mig ibland förstås, för att jag agerat försent eller inte hållit koncentrationen hela vägen genom jobbet. Men jag försöker verkligen släppa det så fort jag bara kan för hunden behöver mig i nuet och ingen annanstans. Noterar det gör jag såklart, lägger det någonstans i bakhuvudet så jag kan plocka fram det efteråt när vi tränat klart och jag sitter som nu vid datorn med hundarna sovande i närheten. Då är det tid för reflektion och påminnelse om vad jag behöver tänka på till nästa träningstillfälle. För tillfället känner jag att min koncentration kunde vara bättre. Jag spretar så lätt, svävar iväg i tankarna. Det är nog inte för tillfället i och för sig, det är nog mer av ett normaltillstånd hos mig som följt mig genom livet. Något disträ. Men jag brukar ha förmågan att kunna skärpa mig när det gäller. Med en smula nervositet och lite anspänning fokuserar jag bättre. Det fungerar rätt dåligt på hemmaplan dessvärre, det blir inte så mycket nervositet här så jag jobbar på en del andra saker för att hålla ordning på koncentrationen. Tänker på att jobba kortare pass innan jag tar paus till exempel, både vid datorn och med hundarna. En kort bensträckare eller några minuters hopp och lek så jag kan samla ihop mig och min koncentrationen igen. Och det gör märkbar skillnad. Garanterat väldigt nyttigt för hundarna med. Både för att de också behöver pauser men framförallt för att de behöver en fullt koncentrerad förare som inte sjabblar bort möjligheterna.

Januari med dess lite lugna uppstart ger mig lite mer möjlighet för träning av egna hundar så det har jag gjort. Den gula valpen är återställd och vi tränade lite idag. fast det är inte träna egentligen, det handlar mer om att jag guidar henne in i det som senare ska bli träning, Vi gick en sväng tillsammans, hon fick följa i koppel en kort sträcka men framför allt fick och hon fick hämta några vilda bollar i någorlunda risig terräng och så överraskade jag henne med ett närsök med torrfoderkulor när hon minst anade det. Jag har mest fokus på de två yngsta nu så efter Besta var det lilla Tills tur. Vi mötte en människa och en häst med en människa på. Vi brukar aldrig möta någon så det var nyttigt för lilla Till som älskar det mesta med ett visst mått osäkerhet och höll på att krypa ur både skinnet och kopplet när hon inte fick springa fram. Jag fick öva på min koncentration genom att både hålla reda på den ystra unghunden och vara socialt trevlig och prata med grannen på hästryggen. En inte helt lyckad kombination egentligen då den unga hunden kräver min hundraprocentiga närvaro i varje steg just nu. Men något gott kom det säkert ut det mötet ändå tänker jag. Sedan tränade vi lite med, då det blev apporteringsträning igår blev det sökträningen idag. På lätta tassar snärjde Till runt i snår och buskage och vi fick till några sekvenser av sökflow tillsammans. Just ordet tillsammans känns viktigt i sammanhanget. Det känns som vi verkligen tränar tillsammans Till och jag och att vi är i samma flow. Det är ingen självklarhet vet jag av erfarenhet. Med Flow, min svarta cockertik som jag tränade för några år sedan var det inte självklart alls. Jag döpte henne till Flow och hon hade definitiv flow i allt hon åtog sig men ett eget flow där jag inte var delaktig. Att få till något som liknade tillsammans med henne krävde hela min uppfinningsrikedom och ändå nådde jag inte riktigt fram hela vägen. Men jag gillade henne verkligen, rolig och snäll och med en mental styrka utöver det vanliga. Att vi sedan inte hade riktigt samma mål med vår träning var en annan sak. Vi ville olika helt enkelt. Hade olika drömmar och visioner. Tyvärr. Det är annorlunda med lilla Till, vi gillar liksom samma hon och jag och rör oss runt varandra på ett enklare sätt i det gemensamma intresset. Det för det så mycket enklare såklart. Vi är sällan på kollisonskurs, inte än i alla fall men så har vi väl inte riktigt tagit steget fullt ut än heller, vi är bara i början av vår träning än . Lilla till fyllde ett år efter jul, två gånger på samma vecka till och med eftersom jag rörde bort hennes födelsedatum. Så hon är rätt stor nu fast hon är liten och jag har börjat komma underfund med hur hon fungerar och vem jag har att göra med. En sida hos henne som jag verkligen uppskattar utöver våra gemensamma träningsstunder är att hon sover hela nätterna. Än har hon inte väckt mig en endaste natt. Måste vara ett rekord i vårt slott. Till skillnad från den gula väckarklocksvalpen som tar bottenrekord inom samma område. Vi hade äntligen hittat ett någorlunda bra nattligt flyt innan hon blev magsjuk men nu är vi mer eller mindre tillbaka på ruta ett igen. Det är tur jag är av det tålmodiga slaget och älskar hundar tänker jag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen