Den stora taxskräcken

Det blev inte så mycket med den utlovade stormen idag. Det är sådant man kan bli riktigt glad över när man vet att man ska jobba utomhus en hel dag. Eller jobba och jobba förresten, jag vet att det är det jag gör om dagarna men känslan i jobbet är inte så “jobbig” direkt. I stället är det mer känslan av ännu en fin dag – träffa fina människor – träffa minst lika fina hundar – lägga upp roliga kursupplägg – dela med sig av tips och tankar – diskutera intressanta och viktiga hundfrågor med andra med samma intresse -röra sig i terrängen och få motion och frisk luft på köpet – och flera trevliga saker till det. Mitt jobb är verkligen ett fint jobb. Ett feelgood jobb. Okej, alla arbetsdagar är inte alltid på topp. Inte hela tiden. Det händer att det är storm till exempel. På flera olika plan, Men inte idag.

Vind var det, en lagom frisk sådan lämplig för markeringsträningen som var planerad för eftermiddagens kursstart. Vi tränade markeringar på olika sätt och i lite olika terräng nere i mossen för att träna och förbereda hundarna för kommande b-provsstarter. Alla hundar i den lilla gruppen var riktiga A-barn så markeringarna vållade inga större bekymmer. De satt så fint på rad, väluppfostrade och artiga med pigg uppsyn, fokuserade på uppgifterna och så måna om att vara sina förare till lags. Fyra duktiga små tjejer. Gruppens enda hanhund hade tyvärr fått förhinder idag men när han är med nästa gång är jag säker på att det blir lite mer röj. Så där som det gärna blir när kraftfulla oövervinnliga unga pojkar stilar lite och springer fortare än vad de egentligen kan är med. Visst är det fint med variation? Med olika personligheter, olika kön, färg och raser. Mångfald är berikande.

Gulliga Lillie verkar mer tveksam till mångfald och variationer. Vi mötte taxen Svante på promenad och Lillie var nära på att dö av förskräckelse. Jag tror inte hon begrep att limpan var en hund. Det hjälpte inte ens att hon hade stöd av fröken Vi och den svarta unghunden. Taxen och hans förare var urläskiga ändå. Hon fortsatte blänga misstänksamt efter att först ha gett taxen en ordentlig utskällning som jag bromsade upp medan jag försökte vara social och trevlig och prata med taxrastaren en stund så Lillie skulle hinna landa och släppa taxskräcken innan vi gick vidare. Det gjorde hon med efter att taxrastaren och jag utbytt några fraser och fröken Vi gäspat högt av det urtråkiga med att behöva stå still när promenaden precis börjat. Fröken Vi har ingen större förståelse för taxrädda småsystrar och jag tänker att hon blivit vuxen nu och totalt glömt bort att hon själv tyckte taxen Svante var skrämmande och udda när hon var liten. Förmodligen borde jag köpa en egen tax till hundarna här hemma så de små fick vänja sig. Förmodligen borde jag väl köpa minst en hund ur varje rasgrupp att ha här hemma. För att förbereda gulliga Lillie och de andra unga hundarna på livet utanför slottsträdgården. Troligen helt onödigt om man frågar Lad. Han tar det mesta med jämnmod och jag tror inte ens han tänker på att alla hundar inte ser ut och beter sig som han själv. Lite lagom sådär cockerflummig tar han för sig av allt, och alla, och funderar nog inte mer över det. Livet som cocker.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top