Det finns en box

Efter en vecka med sommarvärme inser jag att vitsipporna redan är på väg att blomma förbi. Och att häggen slagit ut. Som vanligt önskar jag att få bromsa lite, hålla emot och hinna uppleva mer. Till viss del faller min önskning nog i nu för det blev lite mer normala vårtemperaturer idag och ska så vara den närmaste veckan. Jag ser fram emot att våren stannar upp, vill ha mina ideala sexton grader och vitsippor åtminstone några veckor till. Tack.

Vårbruket pågår för fullt nu och jag kunde inte låta bli att fundera lite över konstraster idag då slottsherren och jag röjde med krukor i växthuset och fröer i pallkragarna samtidigt som lantbrukaren sådde tio hektar åker med jättetraktor och såmaskin på andra sidan staketet. För oss ett vårbruk i miniskala till nytta men mest nöje att glädjas och förfasas över medan det handlar levebröd och allvar på andra sidan staketet. Kontraster som sagt, på flera plan.

Flocken har utökats under helgen. Igår packade vi in hela hundhögen i bilen och gav oss av för att hämta hemma labradorvalpen Pal i sommarvädret. Resan gick bra och timmarna fort, vid sjutiden var vi hemma igen. Pal har så smått installerat sig slottet och livet här och än så länge har allt fallit väl ut. Han är jättesöt såklart. Liten och näpen och alldeles svart med mörka ögon. Men har har lite humör med har jag hunnit märka. Talar högljutt om när han är missnöjd med något. Det är han rätt ofta för han tycker det ska serveras mat minst varannan timme och dessutom vill han ha mer mat i skålen. Varje gång. Nära på i klass med gula Besta när hon var valp. Jag har bestämt mig för att föra lite enkla och korta dagboksanteckningar om Pals valptid, kanske fortsätter jag när han blir äldre med. Vi får se. Dagboksanteckningarna kommer jag lägga ut under rubriken valpträning i vår övningsbank för den som vill ta del av dem.

När det gäller Besta har jag funderat lite igen. Mest har jag väl tränat egentligen men träningen leder som brukligt till funderingar. Jag upplever henne lite trög emellanåt. Inte smartast i klassen om jag säger så. Särskilt då när det kommer till grundträning som teckenträning och sådant. Det går verkligen trögt. Hon går trögt. Ibland överväger jag om hon är obildbar. Det är hon såklart inte men det gäller att hitta rätt väg för henne för att inlärningen ska bli bra. Vanliga klassiska grundövningar går inte hem alls för styr jag upp med det allra minsta ordning och reda börjar hon fundera och det är ännu värre än att jag funderar. Det blir för Besta ungefär som det är för mig när jag är på skjutbanan, tror jag. Jag skjuter absolut bäst på de snabba duvorna där jag inte hinner fundera över hur jag gör. Snabba beslut och snabbt agerande och träff. När jag tar teckenträning ur grundövningarna och överraskar Besta med stoppsignal och snabba kast och snabba beslut får jag henne med mig på ett helt annat sätt. Inte så oväntat kanske och inte direkt något nytt under solen i det stora hela utan det jag vill poängtera är att hundar precis som människor lär olika och att det finns många vägar framåt. Man måste bara våga ta sig utanför boxen och pröva lite annorlunda. Fast det där med att tänka utanför boxen är inte så enkelt eller självklart och inte blev det direkt lättare när jag läste följande i en artikel på redaktionen.se:

”Att tänka utanför boxen är att ta sig bort från ett traditionellt och/eller konventionellt sätt att tänka och utveckla en unik och överlägsen lösning på ett svårt problem.

Det finns en box och den som ska komma på kreativa lösningar som blir både unika och lönsamma behöver kliva ur den där boxen.

Och hur gör man det rent praktiskt?

Svaret är enkelt:
Lär dig allt som finns att lära sig om området som du ska jobba inom. Det är först när du har lärt dig allt som finns inne i boxen som du kan kliva ur den. Hemligheten med otrolig framgång ligger inte i en naturlig fallenhet, utan i avsiktlig träning. Du har säkert hört talas om de tio tusen timmar som man måste lägga ner på att bli bäst på något. Det handlar inte om att göra samma sak om och om igen, utan istället om att knuffa sig själv framåt och alltid försöka nå det som ligger precis utom räckhåll. Framgångsrika kreatörer tycker inte bara om kunskap, de lever för den. De kan inte sluta ställa frågor och går alltid bortom vad de lärt sig av lärare och böcker – de söker sig alltså utanför boxen.”

”