Det känns som det var igår

Hej. Det är jag igen. Jag med tiden. Den jag inte förstår. Det ter sig fullkomligt begripligt hur åren gått utan att jag förstod vad som egentligen hände. Magneten på kylskåpet när jag var liten. Med texten ”alla dessa dagar som kom och som gick inte visste jag att det var livet”. Jag skrattade lite åt texten då. Förstod inte. Jag förstår fortfarande inte men nu skrattar jag inte längre. Inte på det lättsamma oskyldiga viset i alla fall utan ler i så fall mer åt det allvarsamma hållet. Vilket skämt hur åren bara drog iväg med mig! Sociala medier påminner snällt om hur åren går genom att skicka foton med fina minnen från fem år sedan, åtta år och tolv år sedan och jag häpnar. Är det så längesedan tänker jag och minns nästan i detalj det som känns som det var alldeles nyss. Jag ser bilder på andra vuxna, läser intervjuer och konstaterar att de ser rätt slitna och väldigt tantiga ut. Som någons mormor eller så. Hajar till när jag inser att vi är i samma ålder. Övre medelåldern. Hävdar bestämt att jag inte har åldersnoja men börjar fundera över hur det egentligen är ställt med det. Skräcken som kommer med insikten om att jag levt över halva mitt liv och det mesta ligger bakom mig. Även om jag skulle få uppleva den oerhörda förmånen att få bli riktigt gammal. Det här kan bli lite av ett problem tänker jag för jag har så många hundar kvar jag vill uppleva, så många discipliner inom hundträning och jakt jag inte prövat än och så många hundraser jag vill bekanta mig med.

Det är väl en av grejerna som är så häftigt med hundintresset tänker jag vidare. Hela tiden finns det nytt att lära och varje ny hund är som en omstart av hobbyn. Nya utmaningar, nya vinklingar och andra sorts framgångar väntar med varje hund. Aldrig fullärd men heller aldrig uttråkad. Ungefär så. Jag tänker på det när jag tittar ner i valphagen och ser de sex valparna tulta runt på ostadiga ben. Som små fyllehundar. Världens finaste fyllehundar. Var och en av dem kommer lära sin hussar och mattar en oändliga massa nya saker. Dagarna kommer fyllas av glädje och oro, skratt och irritation. Framgångar i träning och tävling kommer avlösa varandra och bakslagen kommer komma som brev på posten som de alltid gör. Det vill säga oregelbundet och överraskande och aldrig riktigt då man tänkt. Det kommer att skrattas och jublas och tårar kommer att rinna när drömmar krossas och det inte blir som det var tänkt. För så är livet med hundarna. Rikt, varierande och skört. Äkta och nära. Och helt oslagbart.