Do as i do
Det märks på fler sätt än att det är kallt och grått att det är november. Mössen har flyttat in! I min byrå dessutom. Förargad och förfärad möttes jag av högar av muslort och gula pissfläckar på mina vita linnen och t-shirts. Mössen har gått över gränsen! Att de håller sig i väggen eller i grunden må vara hänt men i byrålådorna! De beter sig annorlunda i år tycker jag, vi har tagit tre stycken som sprungit rätt över slottsgolvet framför soffan där vi suttit och sett på tv och en liten rackare som dök upp ur en skål med hundtugg i butiken när vi som bäst fikade efter en avslutad kurs. Inte uppskattat alls faktiskt. Den avdelningen av slottet har varit helt musfri innan så detta bådar inte gott. Fällor är utställda lite här och var i slottet nu och kriget har börjat. Den första att prova musfällan i vardagsrummet var Rota. Förskräckt hoppade hon en meter bakåt när fällan slog igen och det tog sedan en stund, en hel del mod och lite stöttning innan hon med hög svans bar iväg musfällan med ett försiktigt grepp och lade den i sin bädd. De är olika hundarna. Flow hade förmodligen inte ens reagerat på att fällan slagit igen och än mindre behövt tid på sig för att reda ut det hela. Det krävs mer för att sätta henne ur spel än en smällande musfälla. Unika individer.
De äldre cockrarna och jag har varit på sök efter fasanerna idag. Plötslig är nämligen den fasanflocken som brukar hålla till här hemma decimerad. Några få tuppar och en höna går här och pickar men var resten tagit vägen har vi ingen aning om. De är knepiga fasaner på det sättet. Lite opålitliga. Plötsligt får de för sig att dra iväg, kanske skrämda av något eller bara äventyrslystna. Eller så är det en naturlig utveckling att de delar sig och ger sig iväg nu när de blivit äldre. Lyra, Mer och jag gick en runda i markerna i dag och spanade. Resultatlöst. Men våra grannar hade haft ett gäng tuppar i trädgården häromdagen så någonstans är de väl. Imorgon ska vi leta lite till. Och vem vet, lika plötsligt som de ger sig iväg kan de vara tillbaka igen. Jag hoppas på det.
Eftermiddagen idag ägnades åt hundkurs i den bitande kylan. Iklädda full vinterklädsel hade vi ändå svårt att härda ut. Det är väl så med den först kylan tänker jag, innan man hunnit vänja sig och anpassa sig. Fast hundarna var duktiga och alla kämpade bra. Träningen bjöd också på flera härliga skratt när några av hundarna visade upp sina olika egenskaper och egenheter. Vi fick en fin lektion i ”do as I do” av en hund med då han härmade hunden i övningen innan. Avsiktligt eller inte säger jag inget om men det såg verkligen ut som han försökte kopiera den tidigare hundens kroppsspråk och utförande av övningen. Härliga hundar!
