Drömmar, längtan och önskningar

Baby Tills favoritsysselsättning just nu är att leka med ett år äldre Lad, springa gatlopp i odlingsbäddarna i växthuset och fika med kursdeltagarna. Jag gillar också fika men trivs just nu bäst när Till sover av någon anledning, eller när vi tränar små pedagogiska lekar korta stunder tillsammans. Jag försöker knyta upp henne till mig och hon försöker frigöra sig. På ett ungefär. Det är underbart, självvalt och rent omöjligt att ha en gullig valp. En dag blir hon stor och då lär jag förmodligen genast börja sakna valptiden. Det finns ingen rim och reson i mina känslor alls.

Nu sover hon faktiskt. Dagen har tagit ut sin rätt, hon är trött och som en småbarnsmamma tänker jag ta tillfället i akt att få lite för mig själv. Ett problem bara, jag är trött efter en hel dag utomhus jag med och orkar just inte med något mer idag. Jag tar nya friska tag imorgon istället, skjuter upp både kvällsgörat och egentiden och laddar om precis som valpen. Ännu en dag med vårsol utlovas imorgon och jag tar tacksamt emot såklart, fast nu börjar jag bli en liten aning orolig för växtligheten och grundvattnet. Det behövs nederbörd. Jag får lägga till det på listan för övrig oro, den som redan innefattar kriget i Ukraina, den senaste våldsamheterna i Sverige, klimatet och utfiskade hav och allt det där andra som pågår och pockar på.

Gulliga Lillie har gått ur sitt löp och ordningen har återgått till den normala i flocken. Nästan. För vi hittade nya bloddroppar på golvet och märkte att Lyra löper igen. Snopna tittade vi på cockerdrottningen och undrade var det var frågan om nu. Lyra som löpte senaste före jul och brukar ha sådär åtta till nio månader mellan tillfällena ska rakt inte löpa nu. Enligt plan vill säga. Hur hundar verkligen gör är en helt annat sak. Förmodligen tål den dominanta damen inte ens tanken på att gulliga Lillie ska växa upp och konkurrera med henne så hon började löpa själv med i bara farten. Eller så drömmer hon om en kull valpar trots allt, så här i sista minuten innan tåget gått? Vi kliar våra huvuden, funderar och konstaterar, det är verkligen ett löp. Nu för vi hålla Lyra under uppsikt ordentligt och se vad det här utvecklas till. Alltid är det något som sagt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top