En dag i november

Mjuka nöjda valpar snusar gott i valppoolen och mamma Vi vilar vid sidan om. Fällarna är utbytta, slottsherren gjorde det under överinseende av mamma Vi innan han åkte till jobbet och det doftar rent och valp. Jag njuter av de små nu, av de runda växande kropparna och belåtna smackande. Mamma Vi har haft ett par tuffa dagar då hennes mage rasade trots all vår försiktighet. Mager som en skrika längtar hon efter ett skrovmål men får bara små portioner av snäll mat utspridda över dagen. Det är så lätt att tvivla när det blir så, när mammahunden inte mär tiktigt bra, vackla i beslutet om att uppfödning verkligen är något jag vill  hålla på med. När alla är friska och pigga är det underbart. Det finns inget så fint som nytt liv. Men när någon är dålig eller hälsan svajar är det lätt att tappa greppet. Fast det är ingen fara med det här. Alla mår gott och mamma Vi lär äta upp sig igen.

För att krydda valptiden lite extra och röra till det lite mer i flocken har två av tikarna gått i löp med. Gulliga Lillie var först. Väl tidigt tyckte jag och väntade inte löp just nu. Men tikars löp styr en inte över. Gulliga Lillie är rätt dominant i vår flock, lite smått kaxig skulle en nästan kunna säga. Det tål inte Lyra förstås så hon lät inte Lillie löpa i fred den här gången heller. Så trots att hon brukar ha åtta, nio månader mellan sina löp så satt hon igång nu hon med fast det bara var drygt fem månader sedan sist. Vi är i alla fall glad att Lyra hade förtsånd nog att vänta med löpandet tills de allra flesta jakterna var avklarade.

Drottning Lyra förresten, hon hostar och harklar för fullt just nu. Efter att ha kastat sig över en förbjuden matskål när jag vände ryggen till och i stort sett snorklat i sig några torra foderkulor från skålen. Inhalerat. Foderkulor i näshålan är inget trevligt men just nu kan jag inte låta blir att känna en viss skadeglädje och myndigt tala om för Lyra att sådär går det minsann när en knycker mat bakom ryggen på någon. Inte vet jag om Lyra lärde sig något av det men jag gjorde. Att jag måste ha minst två ögon i nacken när drottningen är i närheten. Det räcker inte med ett.

Jag dricker te nu, varmt mjukt väldoftande te ute en stor mugg. Te passar extra bra i november. Särskilt dagar som den här när det varit november ut i fingerspetsarna. Regn från arla morgon till kvällen med tunga grå skyar hängande strax ovanför huvudet med bara korta inslag av lite ljusare himmel. Blåst med såklart. Mörker. Regnkläder hänger på tork överallt efter dagen jobb och hundrastningar och leravtrycken har utökats på golven. Som om  det inte räckte med vattnet utomhus blev vår tvättmaskin trött igen och behagade inte släppa utan vattnet på annat sätt än genom rensfiltret. Med vattnet svallande över badrumsgolvet härjade jag runt med handdukar medan maskinen fick en vilopaus. Efter diverse omstartsförsök och knapptryckningar lyckade jag sedan lura ur den två centrifugeringar till innan det blev stopp igen. Efter det sista stoppet var nog jag tröttare än maskinen så jag gav upp. Vi får håva fram plånboken och investera i en ny, pigg, tvättmaskin även om jag lätt kan räkna ut minst hundra andra saker jag hellre skulle lägga de pengarna på. Men. Ett liv utan tvättmaskin är rätt otänkbart så valet blir trots allt lätt.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Scroll to Top