En del av något större
Jag är tillbaka på altanen. Hemma. Till solens varma strålar mot ansiktet och utsikten över fältet. Ödmjukt följer jag och har följt naturens skiftningar över fältet och den intilliggande skogen från min stol. Flera månader har passerat sedan vårens första utekvällar i ylletröja och jag har följt spirande löftesrika vårgröna skott, försommarens intensivare gröna växtlighet och sedan det djupare gröna med blå skiftningar som fältet gick över till under högsommaren för att nu mitt i sensommaren ligga gult och redo.
Jag är också redo tänker jag. Redo för vardagen och hösten som närmar sig. Men först lite mer sommar. Förstås. Augusti ut i alla fall. Idag har jag tagit det lugnt. Med bara en enda tid att passa kunde resten av dagen få vara hur oplanerad som helst. För en gångs skull är jag också nöjd med min egen planering. Att jag faktiskt markerat den här fredagen med ett stort kryss för ledighet och lyckats hålla den obokad. Det behövdes. För efter att ha avslutat tre fina dagar med sommarcamp tillsammans med tre andra instruktörer och massa deltagare är både kropp och sinne ganska utmattade och återhämtning nödvändig. Men mitt i det trötta också uppfylld och boostad med ny energi för efter flera dagar med härliga hundar, trevliga människor och fin feedback fylls jag också till bredden av kraft och tacksamhet. Det finns som alltid två sidor av myntet och det trötta är snart glömt. Jag har fint jobb helt enkelt. Ett som passar mig. Så stort tack alla fina deltagare, mina instruktörsvänner Trond, Aase och Mirjam som gjorde det möjligt att anordna det här lägret, och inte minst Annette på Lane loge som ställde upp med mark och boende och fixade världens godaste mat till oss i en miljö där hundar är välkomna fullt ut. Det är otroligt värdefullt och uppskattat. Och så ett väldigt stort tack till hundarna med, de där fantastiska fyrbenta individerna som är grunden till allt och som tar oss med på en svindlande resa längs otrampade stigar och för oss alla samman i det gemensamma intresset för retrievern som apportör. Jag är glad över att få vara med på den resan, som en liten del i något väldigt mycket större. Tack!
