Ett plötsligt ljussken
Halv fem väckte Besta mig. Då lyckade hon tända lysrörsarmaturen i taket i rummet där hon sover uppe på den stora hundburen. Hon envisas med att tycka det är absolut bästa sovplatsen. Gamla Mer gillar också att ligga dör så ofta sover de tillsammans. Det är helt klart något med att ligga högt och ha span. Hur som helst. När hon sover där är det inte långt till strömbrytaren och av någon anledning kom hon åt den. Jag som var mitt i en dröm väcktes av det plötsliga starka ljuset fast att det var på nedervåningen. Eller så vaknade jag av huvudvärken som envist hängde fast över vänster öga. När jag ändå var vaken gick jag ner för att ta en huvudvärkstablett och släppa ut valpen som såklart också vaknade av den plötsligt upplysta morgonen. Med det var natten över och dagen igång, Full gång enligt Lass som rusade över köksgolvet på jakt efter pocketcockerns pyttelilla bläckfisk som oväntat återfanns när vi möblerade om i hundrummet. Efter några varv i tvättmaskinen var den som ny igen, minus de åtta benen som fröken Vi bitit av. Det återstår egentligen bara den lilla runda kroppen och två broderade glada ögon men det räcker tillräckligt för Lass. Bläckfisken är jätterolig! Gulliga Lillie var väldigt sugen på att jaga bläckfisk i den tidiga morgonen hon med, hon har en del uppdämd energi som vill ut efter ett par veckors vila men då vi är måna om att stygnen i munnen får vara kvar ett tag till blir det absolut inte tal om bläckfiskjakter. Hon fick en mjuk ostskiva istället. Som om det skulle räcka som ersättning för en väldigt rolig lek. Den var god i alla fall. Ostskivan. Och jag tror hon glömde bläckfisken en stund.
Dagen fortsatte i samma ljusa tema som den började för solen kom fram och lyste barmhärtigt över oss. Så längesedan sist. Så efterlängtad. Klarblå himmel och sol hela dagen men den är så låg så här års att den knappt tar sig över grantopparna. Men ändå. Så gott att se den igen. Jag delade hundarna lite annorlunda idag. Tog unga Besta tillsammans med lugna trygga mentorn Lakrits och ett knippe dummie. La ut några punkter tillsammans med dem och skickade linjer från annat håll. Jag har en förmåga just nu att ta för stora steg med Besta. Göra lite knivigare än vad hon egentligen är redo för. Det irriterat mig såklart. Inte det att träningen är lite svår och utmanande utan mer det att jag inte har koll på var hon står i träningen och att jag misstar mig på svårighetsnivån. Ibland blir jag väldigt trött på mig själv. En förbättring är nödvändig.
