Every cloud has a silverlining
Mitt roligaste. Det måste ändå vara att träna hundarna, att få dem att förstå vad jag vill att de ska utföra och samarbetet tillsammans med dem. För mig är det fortsatt lika fascinerande att vi kan kommunicera med varandra fast vi inte talar samma språk eller ens är av samma art. Det blir ett litet ”hallelujahmoment” varje gång hunden svarar på de signaler jag ger och samarbetet lyfts och stärks. Magin och känslan i det går inte riktigt att förklara, den måste upplevas. Hallelujahkänslan i hundträningen kan dyka upp i det lilla, i en liten förändring, i ett ögonblick när man minst anar eller i ett stort sammanhang. Framgång är inte alltid vad det ser ut att vara tänker jag medan jag river på de nya älglusbetten jag fått i nacken. Det kan se så väldigt olika ut för olika människor. Och hundar. En av mina favoritbilder dyker upp på näthinnan igen. Ständigt återkommande och lika aktuell som alltid lägger jag ut bilden här med. Igen. För den har funnits med i flera blogginlägg men tål verkligen att upprepas för ”Sucess is not always what you see”. Små viktiga segrar upplevs här och var men syns inte på vinnarbilder, fast nog är de väl så viktiga för dem de berör. Det är inte alltid att stå högst på prispallen som väger tyngst. Fast det är sannerligen inte fel det heller.
Så är den tiden här igen då mörkret lägger sig kompakt utanför slottets fönster allt tidigare om kvällarna. Några få dagar till få vi ha sommartiden kvar innan kvällarna blir ännu kortare. Ibland funderar jag över hur man egentligen står ut det mörka halvåret. Det är väl vetskapen om att ljuset kommer tillbaka igen som gör det uthärdligt, och det faktum att vi är otroligt mer anpassningsbara än vad vi tror oss vara. Just nu kan faktiskt inte låta bli att tycka att de mörka kvällarna till och med är lite mysiga. Jag planerar våren nu, det känns lite avigt när hösten precis har börjat på riktigt men det är alltid bra att ha något att se fram emot när höststormarna ryter som värst och mörkret lindar in oss. Jag planerar lite för egen del på det privata planet, för slottets egen hundflock och för oss själva men så planerar jag kurser med. Endagskurser, långtidskurser och coachninggrupper. Allt eftersom läggs de ut på hemsidan. Det blir lite nya rutiner med kursanmälan på hemsidan med. Från årsskiftet bokas kursplatser direkt på hemsidan och för långtidskurerna betalar man en anmälningsavgift som gör att platsen blir reserverad. Resten av kursavgiften faktureras sedan i samband med kursstarten. Fristående kurser och endagarskurser bokas och betalas i sin helhet direkt vid anmälan. Det blir alltid lite krångligt vid en övergång men på sikt är det meningen att det nya anmälningssystemet ska frigöra tid från administrationen, som istället kan användas till kurser och privatträningar. Och till det jag gillar allra mest förstås.. att träna hund!
