Föränderligt liv

Kväll igen. Jag har laddat med det där lyxiga gröna teet som var förfärligt dyrt men faktiskt inte kostade mer än det smakade. Bredvid temuggen ligger en mörk chokladkaka med hela hasselnötter. Jag unnar mig några rutor. Mörk choklad har blivit en favorit. Gärna riktigt mörk. Det är märkligt hur något jag enbart tyckte var strävt och smakade fruktansvärt dåligt för ett antal år sedan nu kan toppa mina smaklökars lista över favoriter. Tillsammans med den nyfunna favoriten gröna oliver i saltlag från Italien. Den sorten som är ner runda än ovala och vårgröna i färgen. Jag vet inte deras rätta namn men jag vet hur de ser ut. Och hur de smakar. Jag har verkligen inte gillat gröna oliver. Inte alls. Tills jag stötte på den hör sorten och var tvungen att fråga vad det var för något jag åt för jag trodde verkligen inte det var oliver. Lurad. En tydlig inkörsport till olivernas rike. Bäst helgodiset nu är alltså sådana oliver och mörk choklad. Det hade jag verkligen aldrig trott om mig själv för några år sedan. Nu vet jag.

Det finns en hel del annat jag inte trott om mig själv heller. Som att jag skulle handla på Lidl. Det har vi gort några gånger nu. Inte storhandlat direkt men ett par kassar har vi nog ändå fyllt. Kanske har jag blivit lite påverkad av matprisernas uppgång det senaste och politiken runt dem. m´Men mest handlar det faktiskt om nyss nämnda oliver. De har ett stort olivutbud på Lidl. Till väldigt bra pris. Sedan har de en mörk choklad med hela nötter med som är Fairtrade märkt och smakar bra och man får köpa fyra chokladkakor för tjugotvå kronor. Det är mindre än vad jag betalar för en chokladkaka av motsvarande sort i andra butiker och då är den inte Fairtrade märkt. Så vi har gjort några förvånande besök på Lidl och fyllt på oliv och chokladförråden.

Jag har varit upprymd hela dagen efter gårdagens start på lag workingtesten. Mängder av tankar och reflektioner har passerat under dagen men framförallt har inspirationen flödat och fått en rejäl push framåt. Jag samlar mig framför vårens provprogram och letar lämpliga prov och tävlingar att anmäla till för nu är jag på bettet. Kan hända att den värmande solen och de generösa plusgraderna(hela åtta mitt på dagen) bidrog till min upprymdhet idag med. Så makalöst skönt. Snön smälte undan mer och mer medan vi tränade hundarna under solens värme. Efter sig lämnar den en blöt geggig sörja men det gör just nu absolut ingenting alls. Lilla Till har kommit ut tratten med och också det är orimligt skönt. Nu kan hon röra sig fritt och ledigt och mina vader besparas från fler ömma blåmärken. Hon är pigg såklart. Fjorton kilo lagrad energi. Det har gått väldigt bra ändå. Tratt och koppelrastningarna har skötts med omsorg och noggrannhet och nu är de dagarna förbi. Några dagar till sedan skall hon få börja träna igen med. Då ska vi ta tag i en hel massa saker som behöver styras upp och en del annat som ska utvecklas. Det blir kul tänker jag med en viss bävan för ystra unga cockerspaniels med uppdämd energi kan stundtals vara ganska krävande. Men jag får väl varva med en lugn och behaglig labrador emellanåt så det jämnar ut sig.

Den yngsta labradoren fick fortsätta sin utbildning idag. Nu var vi tillsammans med slottsherren och Lyra och den gula unghunden fick fortsatt introduktion till kastare och den här gången också med skott. Vi använde apportkastaren med tryckluft för ett lagom “poff” så här inledningsvis innan vi går över till startpistolskott. Den unga tyckte, inte helt oväntat, att det var hur kul som helst med poffarna och de flygande apporter. Hon fick hämta en del av dem och några fick Lyra ta. Det fanns tydlig struktur och tanke i träningen från sida. En genomtänkt plan och inget slumpmässigt. Gula Besta var pigg, alert och samlad. En utmärkt kombination för att hennes utvecklig och träning ska fortskrida och utvecklas framåt flera steg i taget. Som om det nu är nödvändigt att ta flera steg i taget. Det är det inte. Det räcker med ett steg i taget med förstås. Ett halvt också. Men nu är hon i en fas där progression går snabbt och jag passar på. Det handlar inte om att ha bråttom i det här fallet mer om att smida medan järnet är varmt och förutsättningarna maxade.

Vi tränade flera av de andra hundarna i vårsolen med. Det har varit en sådan dag då möjligheten getts och timmarna varit många innan solen gick ner. Fröken Vi skötte träningen fint medan svarta Min var olydig utan dess like på avstånd och jag var passiv, trögtänkt och efterklok. Jag måste vara med “spot on” och inte så undan flyende när jag tränar henne. Hon är starkare än jag tror på avstånd. Mycket. Jag behöver få in den förändringen i mitt medvetande. Själv är jag alltför tillåtande, slätstruken och konflikträdd när det gäller den svarta. Jämmer. Det värsta men samtidigt det bästa med det är att jag är medveten om det. Rätt irriterande.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Notice: Funktionen WP_Scripts::localize anropades felaktigt. Parametern $l10n måste vara en array. För att skicka valfria data till skript ska du använda funktionen wp_add_inline_script() i stället. Mer information finns i Felsökning i WordPress. (Detta meddelande lades till i version 5.7.0.) in /customers/2/6/8/kopparhult.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 5865
Rulla till toppen