Tidig morgon dagen efter ytterligare en jaktdag. De två svarta minsta trollen är med mig i köket. De har energi utöver det vanliga efter ännu en för deras del lugn dag igår. Vi synkar inte särskilt bra alls för min energi är mer åt det urvattnade hållet efter gårdagen. Varsitt oxöra att sysselsätta sig med och sedan en tidig morgonpromenad i gryningen blir lösningen. Övriga hundar, de som alla arbetade igår, är trötta och nöjda och behöver vilomorgonen. Deltidspensionärerna får ligga i VIP avdelning med extra dynor och andra förmåner. Skönt för dem att få vila i fred tänker jag och inser att jag också är i behov av det när jag ser Pal rulla runt i clubfåtöljen med tassarna i vädret och Lass attackera påsen med pantburkar. Så mycket energi!
Han har blivit så mycket unghund den senaste tiden min valp.Pal. Lång och gänglig. Lång nos och ben åt alla håll. Även på insidan har det tagit fart. Han behöver mer nu. Kräver mer för att vara tillfreds. En rolig och utmanande tid väntar för i samma stund som han tar klivet över till unghundsidan och blir allt mer träningsbar kommer också en fas av mer frigörelse och att pröva gränser. Från hans sida. Det är inte för inte som man plötsligt märker att den befästa inkallningssignalen visst inte var så befäst eller att valpen plötsligt vågar komma bort i skogen en stund. Det är nu det gäller att hålla i tänker jag, håll in, håll i och hålla om. Lägga halmbalar i kurvorna som får ta emot stötarna både vad gäller den gängliga kroppen och den fortsatt spröda mentaliteten som hör unghundar till. Utrusta sig själv med extra mycket tålamod och förståelse, och framför allt men den tydlighet en trygg ledare behöver ha. Jag läste precis en artikel som handlade om ledarskap och vad som kännetecknar en bra ledare. Bland människor. Det hade gjorts några olika tester där en grupp försökspersoner fick utse en ledare i gruppen de deltog i och resultatet visade, föga förvånande att ”De personer som utses till ledare har förmågan att säga rätt sak i rätt tid.” Kommunikation och och tajming alltså. Precis det vi också behöver ha i hundträningen för att bli den där ledaren hunden vill jobba tillsammans med. Vi behöver kommunikation där vi lär oss säga rätt sak i rätt tid för att hunden ska känna att det lönar sig att samarbeta. När vi lyckas med det kommer gensvaret direkt. Jag har fått några fina exempel på det under kursdagarna den senaste tiden. Stunder då föraren förmedlat rätt sak vid rätt tid, blivit en bra ledare och fått hunden med sig. Jag skriver stunder för det är mer vad det handlar om. Det är inte långa räckor av flow och makalöst ledarskap utan mer korta stunder och fragment av rätt känsla på väg mot något större och mer hållbart. Oerhört fint hur som helst. Det finns inte mycket som kan ersätta den känslan som infinner sig när det funkar och hund och förare flyter ihop till ett. Själv har jag haft förmånen att åtminstone förnimma fragment av den känslan under jaktdagarna. Några bitar att plocka med mig från varje jakt där jag och Till, eller jag och Besta för all del, eller rent av vi alla tre på en gång funnit ett gemensamt flow där verkligheten utanför stannar upp. Där jag när jag tänker på sekvenserna efteråt inte överhuvudtaget funderat över var hundarna befunnit sig eller haft en tanke på att någon av dem skulle förbryta sig eller hitta på något ovidkommande. Vi har bara funnits där mitt i situationen som en fungerande sammansvetsad helhet. Jag hör själv att det låter både storstilat och närmaste en aning högtravande. Det är det inte egentligen men det är lik förbaskat en obetalbar känsla när allt stämmer. Så glad att få uppleva den.
Fotograf Marianne Ahlm