Från snöänglar till slask

I lördags vaknade jag till ett snötäckt landskap. Vintern hade kommit på besök igen, allt var vitt och det blåste lite. Jag slogs av hur vackert det var med allt det vita i gryningen, ljuset och mörligheten att ta ännu fler vinterbilder. Det var inte galet mycket snö heller, mer ett lagom snötäcke på knappa tio centimeter som gömde alla lera och smuts. De morgonpigga hundarna var lyckliga, fröken Vi gjorde snöänglar i hundformat och de tre yngre flockmedlemmarna sprang  runt, runt. En fin morgon och en bra start på helgen. Ingen lera med in och rena tassar, det är fint.

Lördagen fortsatte sedan med en promenad och planering för dagen bokade grupp. Slottsherren stod för det mesta av förberedelserna och upplägget medan jag mer promenerade. Sedan höll vi träning ute på fälten i värmande februarisol tillsammans med det trevliga gänget som bokat dagen. Man kan absolut ha det betydligt sämre på jobbet tänker jag, vi kände trivsel på hög nivå i solskenet och bra hund och förararbete fick vi se med. Om några veckor träffar vi gänget igen då med ett nytt upplägg och nya utmaningar. Just utmaningar är viktigt tänker jag, lagom svåra och givande sådana som lyfter träningen och ekipagen ytterligare en nivå. Det behöver inte vara så storslagna och hisnande utmaningar egentligen, mer av ett steg i taget men det är viktigt att till att verkligen ta stegen så man inte blir kvar och stampar på samma ställe onödigt länge. Med äldre hundar som kommit långt i träningen består nog utmaningarna mer i att hålla kvar det som redan befästs, finslipa på det och hålla motivationen uppe hos både hund och förare. För min egen del kan jag tycka att det är rätt svårt faktiskt. Att hålla kvar nivån men ändå få det utmanande och utvecklande. Det är lätt gjort att hamna i ett läge av precisionstänk där man rättar tillbetydligt mer än man stärker och det är föga utvecklande för relationen och träningen.

Idag är vädret inte lika imponerande. Blötsnö slask och friska vindar har härjat hela natten och väntar bli ännu värre under dagen. Inte mycket annat att göra en att gilla läget och vänta ut vädret. Utmaningen idag blir väl att ta sig ut och träna överhuvudtaget. Härdas lite. Till och med hundarna tyckte det var i slaskigaste laget nu på morgonen och vände snart in i värmen igen för att vil eller gnaga ben. Unga Lad är inte lite fräck just nu, han har ett självförtroende utöver de flesta och ser inte problem alls med att bita sig fast i den oxknotan Lakrits redan har i munnen medan, Lakrits, morrar från djupet av magen. Den unga cockern verkar tro det hela är en kul lek och viftar glatt på svansen medan han drar emot. Han får ge sig efter ett tag förstås, för lakrits gör det inte, men jag häpnar ändå lite över cockern faktist ändå försöker och hans lite självbelåtna men samtidigt oförargliga inställning.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top